Jag åker ofta på utflykt med mina elever. Oftast går det hur bra som helst. Men ibland händer det saker och jag önskade att jag på något sätt kunde signalera till omvärlden;
– Nu är jag i tjänst. Håll avstånd. Jag har befälet och gör bara exakt som jag säger.
Mina elever går på högstadiet och många har vuxit sig så stora att de nog kan tas för myndiga personer. Men under skoltid är de mina elever och de regler vi har i skolan gäller ju även när vi är på utflykt.
När vi lämnar skolbyggnaden under skoldagen är jag inte längre vilken civilperson som helt. Jag är i tjänst och tar kommandot i den miljön jag nu må befinna mig i. Precis som en polis klädd i civila yrkeskläder sätter på sig en uniformskeps vid akut situation eller en brandman tar kommandot vid en nödsituation. Så gör även jag när jag är i tjänst. Varje rum eller miljö vi besöker blir min arbetsplats.
I de här lägena vore det skönt att på något sätt kunna visa för omvärlden att det här är en person i tjänst som du möter. Det finns ju aldrig några tvivel om vad en parkeringsvakt eller lokalvårdare har för uppdrag. Men i vissa delar av min tjänstgöring så väcker jag nog en del frågor hos de som befinner sig i min närhet.
Kanske kan jag uppfattas som en gränslös person som ropar ut kommandon i tunnelbanan eller som senast går in på NKs parfymavdelning och höjer rösten.
Vi skulle besöka NK julskyltning som finns på varuhusets utsida. Min kollega sa tydligt till våra elever; – Titta nu på julskyltningen här ute.Några elever tolkade kollegans ord som; – Gå in i varuhuset till NKs parfymavdelning och lukta på alla de goda dofterna. Varav ett helt gäng elever helt enkelt hängde på in i varuhuset.
Hade aldrig trott att jag skulle stormain på just det varuhuset för att höja rösten till 30 ungdomar som hört något som aldrig uttalats.
Men där jag befinner mig med mina elever där är jag i tjänst. Ingen sätter upp fötterna på pendeltågets sittdynor när de åker med mig. De får sig en tillsägelser. En pendeltågsvagn är lång och de som sitter längst bak i tåget kan omöjligt veta att ungdomarna som blir tillsagda är del av en grupp.
-Jag undrar så vad de vi möter tänker?
Vi många tillfällen har jag önskat att jag likt polisen hade en keps som jag sa- Lärare i yttre tjänst.
Vill ju inte att någon ska tro att personen som plötsligt dyker upp och tar befälet i rummet är någon som kanske egentligen borde vara inlagd för observation för att den kan vara en fara för allmänheten.
För oss som är i yrket och har ett tränat öga så ser vi snabbt vilka som är i tjänst och vilka som är civila. Under samma utflykt som vid ovannämnda NK incidenten så besökte vi även Gamla stans julmarknad. Jag hade informerat mina elever att vi skulle samlas på trappan till Nobelmuseet och om de ville något innan samling så skulle en av oss vuxna finnas där under hela besökte. Ståendes där på trappan, inte helt olikt en av de vakter som bevakar Slottet eller SÄPO vakter som finns i vid statsministerns sida, hade jag god sikt över torget och eleverna. Såg där i vimlet en gammal studiekamrat. På hennes blick och medvetna gång så visste jag, trots att hon var helt ensam, att hon var där i tjänst.
– Hej hur går det? Är du här i jobbet? frågar jag henne fast svaret var givet. – Javisst, håller koll så alla är där de ska, blev svaret.
Inga fler ord behövde yttras. Hon fortsatt raskt sin medvetna gång. Min tankeläsning är att hon nog tyst förbannade alla som fanns där på marknadstorget som inte såg att hon var lärare och att de genast borde skingra sig och förstå det tysta kommandot:
– Uppdrag i yttre tjänst, vänligen håll avståndet!
Karin bygger undervisning 