Dolda skatter bland gamla pappershögar

Det är något väldigt märkligt att komma till en skola veckan efter skolavslutning.

I vissa delar av huset finns det barn som fulla av energi tar sig an sommarlovsfritids aktiviteter. Men större delen av skolan är tom. Tom och tyst. Vissa delar visar spår av avslutningens festligheter. Blommor är uppklistrade på väggarna. Andra avdelningar är bara tomma och några klassrum är tysta foton av tidigare händelser som i vissa fall kan likna rena soptippen.

Skrivborden i de tysta arbetsrummen är belamrade av papper, blommor, chokladaskar och allmänna rester från ett år som gått.

Tid att gå igenom högarna och rensa men även tid att minnas årets som gick och se framåt.

Vilka guldkorn från året ska sparas och vilka ska förpassas till historiens arkiv?

Där i högarna hittar jag plötsligt den där övningen vi aldrig gjorde. Fem stenar med påhittade mineralnamn inskrivna. Övningen skulle vara en del av geografimomentet när vi pratade rika och fattiga länder.

Vilka naturtillgångar skapar möjligheter och utveckling för landet som har dem? Vilka naturtillgångar skapar hinder och kanske krig? Hur påverkas ett land som redan är rikt av nya fyndigheter och hur påverkas ett fattigt land?

I nästa hög kommer en till övning fram. Perspektiven Offer, vittne, förövare och medhjälpare har följt oss genom läsåret. Tillsammans har vi läst Pojken i randig pyjamas, Ulrike och kriget och Alex Dogboy. Vi har diskuterat utifrån perspektiven men vi gjorde ju aldrig övningen utifrån oss själva. I en given situation vilken roll tar du? Offer rollen kan vi oftast inte välja men de andra. När någon bryter mot reglerna och exempelvis förstör- vilken roll tar du då? På sociala forum är du den som tyst bevittnar det som sker eller kanske den som skriver dumheter? Eller är du den som faktiskt står upp och säger- gör inte så där mot min vän?

Plötsligt känns inte högen från ett gånget år som något från det förgångna. Högen är inte gamla rester utan uppstarten på det nya.

Veckan efter skolavslutningen är nu inte bara ett avslut på ett läsår utan starten på det nya. Nästa läsår då är det nya planer, fler lektioner och ny kunskaper att erövra.

Spännande tider!

Offer vittne medhjälpare förövare

Fyra ord med historisk tyngd och massa väckta tankar. En vardaglig situation eller en historisk händelse allt kan ses från flera perspektiv.

Har under det senaste läsåret använt dessa begrepp som underlag till tre stora bokarbete. Mina elever har jobbat med böckerna Pojken i randig pyjamas, Ulrike och kriget samt Alex Dogboy. Alla utifrån följande fyra perspektiv.

Offer, vittne, förövare och medhjälpare.

Vi har utgått från vardagliga situationer som alla elever i klassen kan känna igen sig i. Något har gått sönder i klassrummet. Ingen vill kännas vid att de sett eller hört något. De fyra perspektiven kommer till användning. Den som håller tyst blir medhjälpare till det som inträffat som faktiskt inte är rätt.

Ett skojbråk som urartade på skolgården. Flera runtomkring stod och såg på det som hände. Ingen sa stopp utan alla lät det fortgå.

Perspektiven är användbara och diskuteras.

I boken Pojken med den randige pyjamasen är ett perspektiv snabbt givet. Shmuel och den serverande mannen är båda tydliga offer för regimen. Men hur det egentligen med Brunos mor, vilken roll har hon egentligen i skeendet? Är Bruno ett givet vittne till händelsen och hur är det egentligen med hans syster? Diskussionerna är många och eleverna vänder och vrider på sina ord när de vill förklara sina tankar.

I boken Ulrike och kriget utmanar jag övningen ytterligare. Kan Ulrike vara alla fyra perspektiven samtidigt?

Kan samma person vara förövare, vittne, medhjälpare och offer?

Boken tar andra världskriget ur ett annat perspektiv än vad eleverna och många med dem är vana att läsa om kriget. Kan någon som faktiskt är övertygad om Tysklands slutseger även vara ett offer?

När sista boken för läsåret ska avklaras får eleverna välja. Ska vi ha mer traditionella frågor till boken eller vill ni prova på de välkända begreppen? Offer, vittne, medhjälpare och förövare.

Vi har en omröstning i klassen. De fyra välkända perspektiven som slutövning eller mer traditionella frågor om boken? Eleverna svarade med en förkrossande majoritet- vi vill ha de fyra perspektiven.

Tre olika böcker, fyra perspektiv, massa läsförståelse och mycket kunskap.

Att ha genomgång

Konsten att hålla en genomgång eller ett föredrag är verkligen en konstform. Har precis varit på fortbildning flera dagar i rad och blivit föreläst av både politiker, tjänstemän, kommunikatörer och kursadministratörer. Vissa har föreläst med framgång. De flesta har försökt fylla stunden med så mycket information det bara är fysiskt möjligt. Alla har förlitat sig på powerpoint som ett lyft och förtydligande av det sagda ordet.

Det här har verkligen fått mig att tänka på det här med att ha en presentation för några som är där för att lära något de inte vet sedan tidigare. Ska ärligen säga att jag slutade lyssna på flera av föredragshållarna och istället började fundera på just det här inlägget.

Det här är ju min vardag och något jag gör dagligen. Så hur gör jag då mina genomgångar?

Ska börja med att erkänna, jag tycker att powerpoint presentationer är en snoozefest, det vill säga ofta otroligt tråkiga. Det är inte många som verkligen fått föreläsningen att lyfta. Syftar då på dem som har en bild och sedan några punkter under som kortfattat berättar vad föreläsaren säger i betydligt färreord. 

Hur gör jag en genomgång som gör att mina elever lyssnar,håller fokus och faktiskt håller ångan uppe hela genomgången igenom?  De där stunderna när fokuset inte bara hörs i form av tystnad utan nästan är greppbart i klassrummet.

Kanske inte som de som höll fortbildningen jag gick på iallafall. Tro mig ämnet var superintressant ochde som talade var duktiga meriterade politiker,pålästa och kunniga tjänstemän men inte pedagoger.

Så här tänker jag kring en genomgång. Det här är något jag tycker mig kunna sätta i – det här är jag bra på- facket.

Tänk på inramningen av passet som har genomgång. Jag ser mig alltid som en dirigent som står längst fram och håller taktpinnen. Få saker händer under en genomgång i rummet som inte sker på mitt kommando. Händer något som bryter fokus eller ämnet och som går utanför den tänkta ämnesramen så är jag eller min kollega snabbt där för att hjälpa till rätta.

Genomgången ska kännas som en helhet till arbetsområdet som vi håller på med. Stenar kan visasfilmklipp spelasföremål skickas runtoch frågor ställas. Allt ryms inom genomgångens ramar

Jag förbereder alltid mina genomgångar med att själv exakt skriva ner och måla de som jag sedan kommer att förmedla på tavlan. Dessa är även utmärkta att återanvända. Vissa förberedda anteckningar har lika många år på nacken som min lärarkarriär. För de som behöver anpassningen att få en kopia av mina anteckningar kan även lätt få en papperskopia alternativt fota min anteckningar.

Förberedelsen ger mig själv en bild av vad jag vill säga men hjälper mig även att inte sväva iväg och hålla på längre än den utsatta tiden.

Här vill jag verkligen ge tipset, säg alltid mindre än vad du först tänkt.

Ha hellre fler genomgångar och oftare än att tro att någon verkligen kan hålla fokus länge. Är ämnet nyttså fokusera på huvudinnehållet och skippa helt alla de anekdoter som du så gärna skulle vilja berätta. Ta enbart dem vid ett senare tillfälle eller bara för några som redan landat den information du vill förmedla.

I inlägget Att skapa ett lugnberättar jag om hur jag lägger upp stunden innan genomgången ska genomföras. Den stund som faktiskt är det som verkligen avgör om genomgången blir som jag tänktoch elevgruppen förtjänar.

 Vilket innehåll ska genomgången förmedla och hur hänger det här samman med den stora helheten som vi arbetar med?

Musiken är i gång. Eleverna är på plats redo att anteckna. Jag inleder alltid lektionen med att berätta hur länge genomgången kommer att hålla på att jag är den som till huvuddel kommer ha ordet. Vill någon ställa en fråga eller få något förtydligat så behöver den be om ordet så att alla kan ställa om sitt fokus till en ny person att lyssna till. Samtidigt som tidsramen ges så förmedlas även en kortfattade innehållslig ram. Det här kommer genomgången att handla om.

Att ge en tidsram hjälper många av mina elever som kan ha svårt att sitta still och hålla fokus samt de som vill veta vad som händer sedan. Tidsramen håller jag sedan fasta vid. Det är otroligt viktigt. Håller jag tidsramen så ger jag goda förutsättningar även för den aktivitet som kommer efter vare sig det är fortsättningen på min egna lektion eller att någon annan ska ta över gruppen. Att ta bort värdefull paustid för eleverna är inte att vilja någon väl. Det försvårar för nästa moment på den egna lektionen alternativt kan ge en konfliktartad start för nästa pass.

Mina elever förväntas alltid anteckna det jag själv skriver och ofta ritar på tavlan. Efter att själv vid flertal tillfällen lyssnat och tittat till den oerhört insprirerande Anna Tebelius Bodin så känner jag mig så rätt när jag tillsammans med mina elever skapar våra anteckningarna, jag gör samma sak som dem. Minns väl första gången jag såg Anna Tebelius Bodins första gången och hon fyllde tre stora kartongblad med bilder på hjärnan och dennes förmågor samtidigt som hon pratade.

Samtidigt som jag skriver så skapar även eleverna sina anteckningar. Det här är något de successivt får lära sig under tiden vi jobbar tillsammans. I början så blir det att allt jag skriver och ritar på tavlan är det som de förväntas anteckna själva. Genomgångarna är då korta men innehållsrika. När årskurs 9 närmar sig är genomgångarna påtaglig längre och så vet eleverna själva vad som är relevant för deras egna projekt och antecknar utifrån det.

För att göra anteckningarna viktiga så behöver alla visa för mig att anteckningar gjorts innan de lämnar rummet oavsett om anteckningen är digital eller skriven på papper, en målad bild eller en tankekarta.

Alla förväntas vara aktiva utifrån sina förutsättningar under föreläsningen. Anteckningarna får de sedan ha med sig vid projektavslutningar och vissa avslutande prov, även det för att göra dem viktiga och något som det är av stor betydelse att lägga extra arbete kring.

Svåra ord skriver jag alltid ner och förklarar noggrant. Här kan vi stava tillsammans och verkligen lägga tid på att grunderna förstås. Är orden en del av en begreppshelthet så ritar jag alltid också det begreppet. Enkla vulkaner, heliga böcker, kartor eller historiska personer, allt ritas i de enklaste skisser på whiteboarden under genomgången.

Det här tycker jag bidrar till att de lyssnande faktiskt behåller sitt aktiva lyssnande. Jag vill ju att de som lyssnar är aktiva under hela passet. Ibland kasta jag ut en fråga eller ber eleverna om ett sammanhang. Populärt är alltid att  dra paralleller till gemensamma upplevelser vi har eller kommer att få alternativt att kort berätta om något personligt som relaterar till genomgången.

Där är mina tankar om en genomgång, som alltid förberedelsen är grund till om utfallet blir som jag tänkt. Håll innehållet kortfattat och låt eleverna vara aktiva lyssnare.