Dolda skatter bland gamla pappershögar

Det är något väldigt märkligt att komma till en skola veckan efter skolavslutning.

I vissa delar av huset finns det barn som fulla av energi tar sig an sommarlovsfritids aktiviteter. Men större delen av skolan är tom. Tom och tyst. Vissa delar visar spår av avslutningens festligheter. Blommor är uppklistrade på väggarna. Andra avdelningar är bara tomma och några klassrum är tysta foton av tidigare händelser som i vissa fall kan likna rena soptippen.

Skrivborden i de tysta arbetsrummen är belamrade av papper, blommor, chokladaskar och allmänna rester från ett år som gått.

Tid att gå igenom högarna och rensa men även tid att minnas årets som gick och se framåt.

Vilka guldkorn från året ska sparas och vilka ska förpassas till historiens arkiv?

Där i högarna hittar jag plötsligt den där övningen vi aldrig gjorde. Fem stenar med påhittade mineralnamn inskrivna. Övningen skulle vara en del av geografimomentet när vi pratade rika och fattiga länder.

Vilka naturtillgångar skapar möjligheter och utveckling för landet som har dem? Vilka naturtillgångar skapar hinder och kanske krig? Hur påverkas ett land som redan är rikt av nya fyndigheter och hur påverkas ett fattigt land?

I nästa hög kommer en till övning fram. Perspektiven Offer, vittne, förövare och medhjälpare har följt oss genom läsåret. Tillsammans har vi läst Pojken i randig pyjamas, Ulrike och kriget och Alex Dogboy. Vi har diskuterat utifrån perspektiven men vi gjorde ju aldrig övningen utifrån oss själva. I en given situation vilken roll tar du? Offer rollen kan vi oftast inte välja men de andra. När någon bryter mot reglerna och exempelvis förstör- vilken roll tar du då? På sociala forum är du den som tyst bevittnar det som sker eller kanske den som skriver dumheter? Eller är du den som faktiskt står upp och säger- gör inte så där mot min vän?

Plötsligt känns inte högen från ett gånget år som något från det förgångna. Högen är inte gamla rester utan uppstarten på det nya.

Veckan efter skolavslutningen är nu inte bara ett avslut på ett läsår utan starten på det nya. Nästa läsår då är det nya planer, fler lektioner och ny kunskaper att erövra.

Spännande tider!

Offer vittne medhjälpare förövare

Fyra ord med historisk tyngd och massa väckta tankar. En vardaglig situation eller en historisk händelse allt kan ses från flera perspektiv.

Har under det senaste läsåret använt dessa begrepp som underlag till tre stora bokarbete. Mina elever har jobbat med böckerna Pojken i randig pyjamas, Ulrike och kriget samt Alex Dogboy. Alla utifrån följande fyra perspektiv.

Offer, vittne, förövare och medhjälpare.

Vi har utgått från vardagliga situationer som alla elever i klassen kan känna igen sig i. Något har gått sönder i klassrummet. Ingen vill kännas vid att de sett eller hört något. De fyra perspektiven kommer till användning. Den som håller tyst blir medhjälpare till det som inträffat som faktiskt inte är rätt.

Ett skojbråk som urartade på skolgården. Flera runtomkring stod och såg på det som hände. Ingen sa stopp utan alla lät det fortgå.

Perspektiven är användbara och diskuteras.

I boken Pojken med den randige pyjamasen är ett perspektiv snabbt givet. Shmuel och den serverande mannen är båda tydliga offer för regimen. Men hur det egentligen med Brunos mor, vilken roll har hon egentligen i skeendet? Är Bruno ett givet vittne till händelsen och hur är det egentligen med hans syster? Diskussionerna är många och eleverna vänder och vrider på sina ord när de vill förklara sina tankar.

I boken Ulrike och kriget utmanar jag övningen ytterligare. Kan Ulrike vara alla fyra perspektiven samtidigt?

Kan samma person vara förövare, vittne, medhjälpare och offer?

Boken tar andra världskriget ur ett annat perspektiv än vad eleverna och många med dem är vana att läsa om kriget. Kan någon som faktiskt är övertygad om Tysklands slutseger även vara ett offer?

När sista boken för läsåret ska avklaras får eleverna välja. Ska vi ha mer traditionella frågor till boken eller vill ni prova på de välkända begreppen? Offer, vittne, medhjälpare och förövare.

Vi har en omröstning i klassen. De fyra välkända perspektiven som slutövning eller mer traditionella frågor om boken? Eleverna svarade med en förkrossande majoritet- vi vill ha de fyra perspektiven.

Tre olika böcker, fyra perspektiv, massa läsförståelse och mycket kunskap.

Är lovet slut eller?


Måndag morgon och första lektionspasset efter höstlovet. Rutinerat tänker min kollega och jag att eleverna får ta första halvtimmen till att hälsa på varandra.

Vi har väldigt sociala elever. Fick de så skulle de ägna minst första halvtimmen kanske till och med timmen varje dagåt att hälsa på varandra. God morgonkram, god morgon high five, god morgon klapp, kolla läget  i det oändliga varje morgon. Det här är ju inte hållbart naturligtvis men efter ett lov, varför inte.

Vi tänkte en halvtimme sen kör vi.

Själv var jag väldigt engagerad. Nytt ämne skulle introduceras och några gamla saker följas upp.Jag hade dels varit ledig men även varit på fortbildningskonferens och helt klart redo för lektion. Nu kör vi!

Vissa elever kom in, satte sig  och var redo.Lektionsdag är lektionsdag. Andra gick runt och fortsatte hälsningsritualen. En tredje grupp kom in i klassrummet och  fortsatte helt enkelt konversationen som de fört utanför.

Snappade upp ord som; inte sovit på hela natten, inte sovit på tre dagar, trött.

Som sociala zoombies vandrar de runt, med uppspärrade yrvakna uggleögon, näsorna ivrigt vädrandes efter nästa person att hälsa på.

Ännu en gång förbannar jag min, tydligen även kollegans, totala glömska av att ha högstadieelever tillbaka efter lov. Varför ens försöka ha något vettigt på förmiddagen efter ett lov?  Varför inte helt enkelt köra filmkortet? Låta dem snacka av sig och umgås första delen av dagen. Sen är de förhoppningsvis redo.

Innan lektionen var jag redo men vad gör det om eleverna inte riktigt är med på banan? Det gör ju mest mig irriterad och inte får jag mer fokus från dem för det. Tvärtom så blir jag arg och till ingen nytta.

Sedan som ett mirakel, varje gång, dag två efter lov så är de flesta åter på studiemode. Dagen innan har liksom aldrig hänt.

Lär dig någongång Karin, första dagen efter lov… tänk om och gör något som helt enkelt inte är så viktigt och som faktiskt fungerar.

Vad ska jag hitta på? Hur gör jag något bra av det här?

Till veckan är det dags igen. Ett lov är slut. Vad ska vi göra första dagen efter lovet?

Finns det något som verkligen fungerar?

Konsten att gå in i ett rum

Att sätta ord på det som kan tyckas självklartär en given framgångsfaktor i min undervisning. Men att formulera för mina kollegor och elever hur man går in i ett rum och anpassar sin ljudnivå efter pågående arbete – hur gör jag det? Ska jag göra det?

Som jag tidigare skrivit om så har jag oerhört sociala elever. Varje morgon har de genomgående hälsningsritualer. De kramas, High five-as, axelkramas, kindpussas i det oändliga. Kommer någon sent börjarritualen om. Har någon varit sjuk hälsas det grundligare. De flesta förstår att det räcker en gång per dag. Andra gör det varje gång de ses. Några fortsätter gladeligen sina hälsningar vid sen ankomst även inne i lektionssalen under pågående genomgång. Det här är naturligtvis inte okej och har varit föremål för en del diskussion och frustration.

Att gå in i ett rum när arbete pågår hur gör man det?

Hur lätt är det att känna av stämningen i ett rum du går in i och sedan anpassar dig efter det?

Det här någonting jag måste sätta ord på och hjälpa mina elever med i undervisnings relaterade situationer. Både när de går in i ett klassrum men även när de lämnar ett rum och kommer in i ett annat sammanhang.

Kan ibland bli både arg och häpen över vissa elevers och även ibland kollegors totala oförmåga att känna av rummet de kommer in i.

-Karin jag ska bara hämta? Ligger min iPad här? Skulle du kunna komma en stund Karin?Frågorna och orsakerna till ankomsten i rummet är alltid många. Till de elever som sitter i rummet och upplever de jag upplever av att bli störd säger jag ofta: – Gör inte så, gå inte in i ett rum och börja prata högt utan att du känner av stämningen i rummet.

Hur gör vi vuxna?  Hur gör jag själv?

Ofta känner vi nog att de vi ska säga och göra är det viktigaste som finns och går naturligtvis före de elever som visar att de behöver hjälp, eller? Vilken ljudstyrka har vi när vi går in i rummet. Hur pratar vi? Vilka förebilder är vi. Kan inte säga om mig själv, det får andra göra, men ibland kommer jag på mig att tysta kollegor…

Det här är både lätt och svårt.

Gjorde själv en ordentlig blunder här om veckan. Full av energi gick jag en runda kring skolan för att påminna mina kollegor om att i sin tur påminna eleverna att det var elevråd. Kom in på en hemvist och hälsade med hög och tydlig stämma. Hej på er! En klok kollega var snabb och hystade ner mig. Du pratar väldigt högt Karin.  Som jag skämdes. Jag så många gånger bett kollegor och mina elever att vara tystare. 

Bad om ursäkt till kollegan. Tog datorn och började på det här inlägget.

Det är är ju riktigt svårt. Hur ska jag dels själv komma ihåg att känna in ett rum som jag går in i och hur ska jag lära både elever samt kollegor att det här är en oerhört viktig komponent i att skapa studiero i vardagen.

Hur ska vi göra när vi går in i ett rum?

Hur gör jag det här?

60 nya elever, mer än tio avlämnande skolor, fyra ämnen och ett läsår innan jag ska betygsätta allt mot årskurs 6 kunskapskrav. Hur gör jag det här?

Som högstadielärare så har årskurs 6 varit en bubblare som kommit och gått genom åren. Ibland har jag undervisat en grupp oftast inte. På min nuvarande arbetsplats, en nystartad skola som bygger från de lägre åldrarna, så är årskurs 6 den näst äldsta gruppen vi har.

Terminsstart i augusti 2017. 60 nya elever, mer än tio avlämnande skolor, fyra ämnen och ett läsår till jag ska betygsätta eleverna mot årskurs 6 kunskapskrav. Hur gör jag det här?

Att försöka kontakta alla avlämnande lärare och skolor för att se hur långt eleverna kommit var inte ens i min tankevärld. För många skolor, för många kunskapskrav, för många elever. Hur ska jag komprimera och samtidigt få med vad de behöver för att ta till sig dels kunskapskraven i årskurs 6 men även förbereda dem så de är redo för att studera mot kunskapskraven årskurs 9?

Det blev kring historia som jag var tvungen att tänka till ordentligt. Hur ska jag få det här överblickbart och möjligt? Ofta tänker jag tack och lov för min erfarenhet och den tid vi fick och la ner när nya läroplanen kom kring kunskapskrav, syfte och centralt innehåll. Hur ska jag sålla i innehållet när jag har ett läsår på mig att fixa tre års arbete? Jag beslutar att se till årskurs nio. Vilken är den bästa repetitionen av det som de förväntas kunna i årskurs sju som jag kan ge dem nu?

Landade i tanken att vi ska läsa historia med musiken från musikalen Kristina från Duvemåla som inramning.

Fem nedslag i historien från 1800-talets början till 2018. 

  • Rättigheter
  • Utvandring
  • Styrelseskick
  • Industriell revolution
  • Jordbruk

En rubrik per vecka.Läsa, lyssna, skriva, se och diskutera. Frågor att besvara, texter att läsa och lyssna, bilder att se på. Svåra ord att klura ut och lära.

Med Kuben på skolgården blev slutmålet givet: Vad har möjliggjort ett rättvisare samhälle 2018?

Musikalen kändes given direkt som inramning av projektet. Varje lektion ska inledas med en sång ur musikalen. Här blir det många vinster; en introduktion av Vilhelm Mobergs fantastiska epos, lugnet som musik ger i början av lektionen,en historia att berätta som binder samman nutid och dåtid. Slutligen många nya personer att lära känna Kristina, Karl-Oskar, Robert och Ulrika.

Historien kommer till liv med karaktärerna i boken.Ulrika, vilka rättigheter saknade hon? Ryktena som spridits om henne. Den ensamstående modern. Avsaknaden av religionsfrihet och möjligheten att bryta med sitt förflutna.

Kristina som inte ville åka- vem vill egentligen utvandra, lämna sitt hem oavsett hur otryggt det än kan vara. Elevernas erfarenheter och historier ger hennes sorg och längtan nya dimensioner. Vad är det som får människor att ta beslutet att lämna sitt hem, sitt land och det som de känner igen?

När sedan Kristinas förtvivlan över att ha förlorat sitt barn, sitt land och tvivlar på sin tro är det helt tyst av intensivt lyssnade. Budskapet har gått fram.Världsläget både i klassrummetoch i medierna gör verkligheten mer påtagligt. Den lektionen är det inte bara jag och min kollegasom har en tår i ögonvrån.

Genom Robert får vi lära känna drömmaren som vill bryta mot de gamla traditionerna och måstena. Han vill inte underordna sig den gamla ordningen och den gamla världens styrelseskick. Vad är det som får oss att drömma och vilja bort- då och nu?

Med Karl Oskar ord …här fanns bara vildgräs fanns bara bete åt hjort och rådjur och älg  Nu växer här vete, korn, råg och potatis, allt tänkbar gröda… kommer självförsörjningen och jordbruket in. Hur har inte jordbruketsenorma förändring påverkat möjligheten till ett rättvisare samhälle idag? Diskussioner om mark där det gamla möter det nya, traditioner går i kollision med lagar. 

Projeket känns lyckat. För varje pass som går så växer intresset och elevernas lyssnande och engagemang blir påtaglig. Inramningen med musikalen blev väldigt lyckad. Först tyckte många att musiken var lite konstig och historien kändes främmande. Men allt eftersom lektionerna gick märktes det att historien engagerade och sången väckte frågor.

Vid ett tillfälle landande vi i en diskussion om den öppna spisen. Präriens drottning hade inlett lektionen. Vad är egentligen en öppen spis undrade några? Så här är det i mitt hemland sade en annan. Så här är det på mitt lantställe säger en tredje. Jag tar fram en bild av en öppenspis. Hur viktigt är inte spisen i ett hem? Hur viktig var inte spisen i hemmet förr i Sverige och än i dag i andra länder? Spisen som värmekälla, spisen som trygghet, spisen som matlagningsplats. Den diskussionen blev den mest otippade och samtidigt mest minnesvärda. 

När projektet gick mot sitt slut summerade min ämneskollegaoch jag arbetet och vi var båda nöjda. Svenska ämnet hade fått ta sin plats, historien har fått liv och mött nutiden. Momentet kom i hamn med flaggan i topp. Tre års studier sammanfattade i en termin.

Vad lärde jag mig av det här? Fick bekräftat igen att lita på det jag kan.

Ta ett beslut, ta riktning och sen köra på det. 

Jag är nöjd och har gjort det jag kan för att få mina elever att lyckas så långt det bara går. När jag sedan ser över resultaten så bekräftar de min nöjdhet. Eleverna har förstått, lärt och dragit sina slutsatser om vad som möjliggjort ett rättvisare samhälle 2018.

Bästa lektionsreceptet

En kaka blir bra gång efter gång om jag följer ett recept och har de rätta ingredienserna. 

Finns det en liknande mall för att få lektionerna att bli bra gång på gång?

Ja, faktiskt så är det ju så att vissa förberedelser skapar förutsättningar som ger mig och mina elever de lektioner vi förtjänar. Med flera år i klassrummet och många stunder av reflektion och finslipning så tycker jag mig kunna presentera sju nyckelingredienser som får lektionerna att fungera bra pass efter pass.

Den tunga sanningen jag hela tiden landar i är att det är på mig som pedagog allt ligger, elevgruppen måste jag förhålla mig till. 

Visst kan det hända saker utanför klassrummet och i klassrummet som jag faktiskt inte kan rå över som påverkar utgången av lektionen men när det gäller att skapa förutsättningar för att få mina elever att lyckas så är det på mig som pedagog som ansvaret ligger.

  1. Att skapa ett lugninför lektionsstarten skapar förutsättningar för alla att lyckas. Lugnet i rummet ger varje elev förutsättning att skapa fokus och förståelse för uppgiften som ska göras. Nyckeln till lugnet tror jag ligger i när jag som pedagog vet när lektionen verkligen börja.När genomgången ska starta så är det bara jag som ledare i rummet som ska ha talutrymmet.
  2. Tydlighet i uppgiften.När jag som lärare vet vad jag vill och vart uppgiften leder till. Då är jag tydlig i mina förklaringar, välplanerad i mina exempel och genomgången hjälper alla attgenomföra uppgiften efter bästa förmåga.
  3. Koppling till kunskapskraven hjälper mig att skapa förståelse för uppgiftens relevans till eleverna. Alla elever vill lyckas med sina studier och vet de vad som förväntas av just dem för att nå de kunskapskrav de strävar mot så kommer motiviationen och kunskapsivern raskt fram.
  4. En tydlig tidsram. Ger jag mina elever en tydlig sluttid, gärna ett klockslag, så ökar det skärpan och motivationen att ordentligt komma igång och slutföra uppgiften. En tydlig känsla av kontroll ges till eleven som själv kan lägga upp sitt studiepass och fördela arbetet efter egen förmåga.
  5. Materialet tillgängligt.Böcker och hjälpmedel nära till hands, tillgängligt för alla och introducerat vid genomgången.Det här hjälper alla att självständigt ta sig an uppgiften och känslan att ha kontroll och möjlighet att ta eget ansvar ökar.Oerhört viktigt att jag som ansvarig inte behöver lämna rummet för att kopiera eller hämta material.
  6. Ge rumsliga förutsättningar. Var förväntas eleverna jobba och hur ska arbetsron vara i de olika arbetsrummen. Här ger jag olika rum olika förutsättningar. Ett helt tyst rum, ett rum för små prat och ett rum för diskussion.
  7. Rätt person på rätt plats. Jag väntar ofta en extra minut innan jag börjar min genomgång. Lugnet som skapas är viktigt att respektera och börjar jag en genomgång som raskt blir avbruten av en som kommer sent riskerar att ändra lugnet till något som inte gynnar undervisningen.

Med dessa ingredienser redo så vet jag att med stor säkerhet blir lektionen riktigt bra och lärdomarna som sprids i rummet skapar självförtroende hos mina elever och god möjlighet för mig att hjälpa mina elever med vad just de behöver. Så ja, det finns ett recept på en lyckad lektion. 

Det jobbiga är inte att hitta ingredienserna och följa mallen utan att hela tiden hålla skärpan på förståelsen att det är på mig som pedagog det ligger om utfallet blir som jag tänkt och vill.

Provets vara eller icke vara

Provets vara eller icke vara är en fråga som kommer och går både i nyhetsflödet och på teammöten. Jag är kluven till ett prov ibland men ändå inte. Det är något speciellt med de här smått högtidliga avstämningarna vid projektets slut. Eleverna är fulladdade med nya kunskaper redo att visa sina nya lärdomar. Att ha ett prov är inte bara träning inför ett slutmoment i historia. Det är träning inför livet. En stund där du måste prestera under vissa förutsättningar, även det behöver vi träna på. Vissa stunder i livet kommer vara ett prov- ta körkort, nationella provet, en jobbintervju, en kompletterande kurs på komvux eller en avslutande middagstillagning på gymnasieprogrammet. 

Lite pirrigt, lite ängsligt, alltid lärorikt och skönt att avsluta något ordentligt så nästa moment kan börja som ett oskrivet blad. Ofta så är ju grunden för bedömningen redan avklarad, de allra flesta har under momentets gång redan visat mig färdigheter för att uppnå kunskapskraven för minst E. Nu är det dags för den sista finslipningen, den sista möjligheten för det här momentet att visa vad jag som elev lärt mig. Nästan varje gång går det bra för alla. 

Som lärare i de samhällsorienterande ämnena så har jag många syftestexter, fler kunskapskrav och massor av centralt innehåll beskrivet i läroplanen. För att göra det här genomförbart och överblickbart så delar jag alltid in läsåret i fyra avstämningsperioder.Det ger mig ett lugnoch jag tänker även en möjlighet till överblick för eleverna. I början av varje moment går jag först igenom kunskapskraven med mina elever men även vad vi ska landa i för övning när projektet är slut. Ibland är det prov, ibland en rundabordsdiskussion,ibland en film som skapas och ibland en inlämning. Det varierar.

I det senaste momentet som mina årskurs sexor gjorde i historia så fick alla veta den avslutande utmaningen redan på projektets första dag.

Vad har möjliggjort ett rättvisare samhälle idag 2018?

Därefter har vi vecka för vecka byggt kunskap och lagt pusselbitar. Samlat information och diskuterat för att få en så komplett och omfattande slutlig bild av vad helheten ska vara.

Eleverna har fyllt sin anteckningsblock med föreläsningsanteckningar, övningssvar och diskussionsunderlag. De har haft veckovisa kunskapsavstämningar  både fakta- och diskussionsbaserade.

När det börjar närma sig avslut på momentet så repeterar vi och ser tillbaka på uppstarten; – Vad var det nu var som slutmålet skulle bli?  Vad var det som vi sa på första passet att vi tillslut skulle lära oss göra?

Veckan innan avslutande övning. Vi repetererar  och ser till kunskapskraven. Enskilda övningar, samtal i storgrupp och mindre grupper.

Dagen innan, alla får veta exakt vad som kommer hända nästa dag. Karin kommer bestämma var du ska sitta. Karin kommer ha med pennor och papper.Du behöver ha med en lärplatta som är laddad. Lita på att det du lärt dig de senaste veckorna är gott nog. 

Du kan det här, tro på dig själv!

Provdagen- jag är där i god tid. Lägger ut matriserna med allas namn på. Alla får en plats som jag vet passar deras inlärningsstil. Vänner som inte kan låta bli att prata med varandra får olika rum. Vänner som behöver varandra för lugn får samma rum. 

Det är dags, alla hittar sin plats. En sista genomgång innan vi kör igång. Vad ska göras?  Hur länge får de sitta? När under passet kan man komplettera muntligt för de som inte får ner allt den skriftliga vägen? Den stora lättanden i SO- ämnet, inga direkta krav på hur kunskapen faktiskt levereras. Vad och var ska det lämnas in? Och just det, glöm inte skriva namn. Märkligt det där med namn, trots påminnelse,  vissa glömmer det varje gång även vårterminen årskurs nio.

Alla ska sitta i minst 60 minuter men jag ger även en maxtid även fast just den senare tiden kan utökas om vissa elever behöver det. Tänker att det lugnar dem som annars  helst gör klart så fort det bara går samt sätter press på dem som alltid vill göra mer och mer. Blir du klar innan timmen är slut, ta en paus på din plats. Sätt därefter på dig Karins stränga glasögon och läs igenom det du skrivit;  

Har du förklarat dina tankar så att en person som inte alls kan det du kan förstår vad du menar?

Halvvägs in i skrivtiden- fruktskålen går runt. Eleverna skriver och skriver men tar ändå sig ändå tid att tacka. Ett lugn i lokalen. 

– Hur går det ? frågar jag tyst när jag går runt bland eleverna. Det här var inte så svårt säger den ena. Osäker om jag får med allt säger den andre. Känns som jag glömt allt säger en tredje. Samtalet lugnar och eleven säger: -Men det där gjorde vi ju förra veckan? Just det säger jag. Det är inte svårare än så idag heller. Du ska nu bara visa att du kan använda dina kunskaper i ett nytt sammanhang. 

–  Lita på dig själv, det här kommer gå bra.

Går runt till mina kollegor som sitter i de olika rummen. – Hur går det? Jättebra! Va lugnt det är!  Alla jobbar och jobbar.

Och när jag tänker efter så är det kanske inte så konstigt, alla har haft närmare två månader på sig att förbereda sig för den här stunden. Alla på sitt sätt, några ihärdigt strävandes mot de högsta kunskapskraven från dag ett. Andra osäkra på innehållet men väldigt säkra på vad som faktiskt förväntas av just dem. Alla får möjlighet att lyckas även när det är prov. Bra eller dåligt med prov? Jo, tycker att det fungerar riktigt bra. När jag ser över resultaten och sammanställer helheten så klarar d sig alldeles utmärkt direkt. Några får komplettera vissa delar muntligt och andra förtydliga sina tankar skriftligt. 

Att ha ett tydligt avslut på ett projekt i form av ett prov, inte så dumt ändå.