Dolda skatter bland gamla pappershögar

Det är något väldigt märkligt att komma till en skola veckan efter skolavslutning.

I vissa delar av huset finns det barn som fulla av energi tar sig an sommarlovsfritids aktiviteter. Men större delen av skolan är tom. Tom och tyst. Vissa delar visar spår av avslutningens festligheter. Blommor är uppklistrade på väggarna. Andra avdelningar är bara tomma och några klassrum är tysta foton av tidigare händelser som i vissa fall kan likna rena soptippen.

Skrivborden i de tysta arbetsrummen är belamrade av papper, blommor, chokladaskar och allmänna rester från ett år som gått.

Tid att gå igenom högarna och rensa men även tid att minnas årets som gick och se framåt.

Vilka guldkorn från året ska sparas och vilka ska förpassas till historiens arkiv?

Där i högarna hittar jag plötsligt den där övningen vi aldrig gjorde. Fem stenar med påhittade mineralnamn inskrivna. Övningen skulle vara en del av geografimomentet när vi pratade rika och fattiga länder.

Vilka naturtillgångar skapar möjligheter och utveckling för landet som har dem? Vilka naturtillgångar skapar hinder och kanske krig? Hur påverkas ett land som redan är rikt av nya fyndigheter och hur påverkas ett fattigt land?

I nästa hög kommer en till övning fram. Perspektiven Offer, vittne, förövare och medhjälpare har följt oss genom läsåret. Tillsammans har vi läst Pojken i randig pyjamas, Ulrike och kriget och Alex Dogboy. Vi har diskuterat utifrån perspektiven men vi gjorde ju aldrig övningen utifrån oss själva. I en given situation vilken roll tar du? Offer rollen kan vi oftast inte välja men de andra. När någon bryter mot reglerna och exempelvis förstör- vilken roll tar du då? På sociala forum är du den som tyst bevittnar det som sker eller kanske den som skriver dumheter? Eller är du den som faktiskt står upp och säger- gör inte så där mot min vän?

Plötsligt känns inte högen från ett gånget år som något från det förgångna. Högen är inte gamla rester utan uppstarten på det nya.

Veckan efter skolavslutningen är nu inte bara ett avslut på ett läsår utan starten på det nya. Nästa läsår då är det nya planer, fler lektioner och ny kunskaper att erövra.

Spännande tider!

En samling stenar

 

Glömstaskolan hösten 2017 är ett hus utan lång historia. Ett hus utan traditioner i väggarna. Ett hus utan lager av material som sett bättre tider och bättre dagar. Ett hus utan skolböcker med spår av det kalla kriget och normer som för länge sedan borde förvisats till historiens soptipp.

Hur ska det tomma huset fyllas? Vilket material ska köpas? Vilket material behövs egentligen i en skola utan historia och massa måsten i väggarna?

En samling stenar, tänker jag. Hur ska vi annars kunna prata om stormaktstiden och svensk ekonomi? Hur ska vi annars förstå och förklara det kultur- och naturlandskap som finns precis utanför dörren? Med fler år i skolvärlden har jag bestämda åsikter om vilket material jag behöver till min undervisning. En samling stenar är en av de viktigaste.

Tog snabbt upp frågan med min rektor som inte var lika övertygad. Ja, stenar det har funnits på många av mina gamla skolor men har de använts? fick jag till svar.

Vad är en skola utan en samling stenar? Min övertygelse är bortom tvivel. En samling stenar som grund i en diskussion eller första steget i en ny utmaning. Sällan väcks nyfikenhet eller nostalgi som när historien bakom en sten berättas. En ny skolgård som vid första anblicken blir en inspirerande lektion om svensk geografi, det ger Glömstaskolansgård. Vill vi inte ta den inspirationen och möjligheten till kunskap in i klassrummet? 

En samling stenar som komplement till skolgården. En samling stenar som start i ett projekt. En samling stenar som väcker en diskussion och skapar eftertanke. Just det är vad ett hus utan lång historia behöver. Stenar är det som ska fylla våra tomma undervisningssalar.

En samling stenar är beställd.