Jag måste säga nej!

Årets stora lärdom blev ett enkelt litet ord- Nej! Inte det att jag inte kunde ordet förut och inte heller så att jag inte tidigare sagt nej till arbetsuppgifter. Utan helt enkelt nej till det som faktiskt inte fungerar.

Terminsstarten vid läsårets start blev inte som jag tänkt. Jag fick mer och mer en roll som kändes främmande och långt ifrån undervisning och kärnuppdraget.

Blev tillslut tvungen att ta mig en ordentlig funderare kring vad jag ville och vart jag egentligen stod.

Är det rimligt vad som förvänts? Eller har mitt uppdrag helt plötsligt blivit för stort och odefinierbart?

Vad gör jag i min vardag? Vad ska jag göra i min vardag? Vad ingår i min tjänstebeskrivking? Vilka är mina förväntning? Vilka är samhällets förväntningar?Vilken är min chefs förväntningar? Vem ber mig egentligen göra det jag gör just nu?

Fortsatte dock att springa på fler bollar än vad som egentligen var rimligt.

Jag körde på. Tänkte jag kan det här. Jag har gjort det förut i en annan typ av roll dock men arbetsuppgifterna kunde jag. Ganska snabbt blev det dock ohållbart. All min tid gick till att göra andra saker än att förbereda för lektionerna och hålla mig till min uttänkta planering.

Vid två tillfällen har jag mitt barn i bilen och glömmer helt enkelt att lämna denne vid sin skola. En liten röst i baksätet påminner mig; Mamma var ska vi?

Jag var tvungen att dra i bromsen. Min chef hjälpte mig till företagshälsan och där fick jag tid för samtal. Vad är det som händer?

Fick snabbt tid dit för konsultation.

En ram ritades upp för mig. Det här är ditt uppdrag och ditt ansvarsområde. Just nu är du i gränszonen och gör någon annans jobb? Vem gör ditt jobb om du täcker upp för någon annan?

Det vart så tydligt, det blev så klart. Jag måste helt enkelt börja säga nej.

Var tydlig med vilka din åtaganden är och markera när det går för mycket tid att rådda i saker som är utanför kärnuppdraget. Det blev det tydliga rådet jag fick med mig efter samtalet.

Jag gör ingen gott genom att springa runt och täcka upp där ingen plan finns. Signalerar jag inte till min närmaste chef och påtalar bristen så antar denne att allt är väl. Trots att jag själv tycker att det är uppenbart att det inte fungerar.

Gör det som faller inom ramen för ditt uppdrag och gör det bra. Men låt de saker falla som ligger utanför ditt uppdrag och egentliga ansvarsområde.

Nu skämtar sonen och jag om de gångerna som jag glömde lämna honom till hans skola. Men den späda rösten i baksätet glömmer jag inte- mamma var ska vi?

Vad är det med er lärare?

Vad är det med er lärare och instruktioner?Frågade min skolans teknikansvarige mig här om dagen. Skolan hade fått en ny skrivare jag hade följt instruktionerna och tyckt att jag har lagt till skrivaren. Så var så klart inte fallet.  Jag hade bara gjort hälften av vad jag skulle. 

Vad är det med er lärare och instruktioner? Fick jag till fråga. Helt plötsligt var jag intemänsklig längre utan reducerad till en kollektiv titel

Efter det har jag inte släppt den tanken. Ja, vad är det med oss lärare och instruktioner till nya tekniska apparater?

Kan det vara så att vi mänskliga? 

Ibland känns det som vi ska vara de där tiokamparna som bemästrar precis allt. Relationer, hög akademisk nivå kunskapsmässigt,  tekniskt innovativa samt ständigt uppdaterade, psykologer, kuratorer, rastvärdsproffs, goda skribenter, inneha en fantastisk minneskapacitet som lär sig minst 100 nya namn på 5 arbetsdagar, kunna alla länder i världen samt respektive lands kungalängd,  hantera andra människors humörsvängningar, ständigt behålla lugnet, ha en god analytisk förmåga och en överblick på läget som motsvarer en lejonhona som spanar över savannen

Självklart ska vi även kunna installera nya skrivare och svara på 3- 400 frågor om samma sak varje dag. Snabbt kopiera, på en ständigt havererande kopiator, 30 exemplar av en uppgift när eleverna går på rast. Allt gärna samtidigt.

Ibland så kan det vara så att jag är helt enkelt inte lägger tid på att installera den där skrivaren eller starta om min dator.

 Jag är inte bäst på allt och det står jag för. Nya appar, uppdatering av mjukvara och en felande kopiator stressa mig varje gång. 

Jag trycker hårt och många gånger på knapparna så de nära brister av min ilska. 


Att däremot för 20:e gången förklara en övningtrots att den står på tavlan eller visa förståelse för att papperet eller pennanbara försvann, det fixar jag nästan varje gång.

Så är det med oss lärare.

Lämna in eller samla in?

Ska eleverna ta ansvar och lämna in resultatet av deras arbetet eller är det min uppgift att samla in elevernas kunskap?

Javisst ska vi träna våra elever att bli självständiga medborgare och lära sig ansvar. För den stora massan elever så spelar det ju troligen ingen roll. De visar mig vad de lärt sig genom att göra det vi bestämt. Men för dem som det ofta kommer ett gupp i planen eller helt enkelt inte kommer igång, för dem så har det stor betydelse.

Ska ansvar och självständighet tränas när det påverkar betygen eller omdömen?

Kan även tycka att lämna in- tanken blir till en stressfaktor  för både mig och eleverna kring en produkt som ska produceras och lämnas in. Om det blir en stressfaktor för mig och för eleverna varför då ha det?

Ska jag jaga produkter eller samla in kunskaperna hos eleverna?

Jag lutar allt som oftast åt det senare. Då inte att jag springer runt för att samla in uppdrag och texter utan att eleverna vid olika tillfällen visar mig vad de lärt sig. Jag ger dem en dag för kunskapskoll. Ett pass där de kan skriva text. En morgonstund där ett samtalblir tillfället att få visa kunskaperna som var så långt borta dagen innan. Under momentetsgång processar vi kunskaperna och bygger upp tankeförmågor. Jag observerar elever och eleverna frågar mig.

De gånger jag vill att eleverna tar ansvar att lämna in så är det en del av en process där elever och jag tillsammans har planerat och tydligt skrivit i ett schema dag för dag vad som förväntas göra.

Tycker inte att det ska bli föremål för betygsvarning om ett arbetet inte lämnat in. Har en kunskap däremot inte visats då är det något annat. Ändå tycker jag mig ofta höra precis det och ibland är jag själv där.

– De har ju inte gjort någonting! Inte en uppgift har lämnats in på hela momentet.

Ofta finner jag mig då plötsligt sökandes efter ett papper eller affisch som ju faktiskt är en produkt och inte faktiskt kunskap. Då är det bättre att jag samlar in kunskap vid olika tillfällen så att produkten inte blir det centrala utan den faktiskakunskapen.

När jag samlar in kunskaperså minskar även möjligheten att det är ett plagiat jag får eller att arbetet är väl generöst i sitt förhållande till copy/paste alternativt att två studiekamrater gjort väl mycket av varandras arbeten.

Att samla in kunskaper ger mig bättre kontroll på inflödet av underlag, eleverna får arbetet gjort och alla får möjlighet till de förutsättningar som ger dem bäst chans att lyckas.

Att genomföra ett läsår 2018- samhällskunskap

Vart fjärde år så har jag som samhällslärare inget direkt alternativ än att börja
terminen med… ja just det – Valet!

Redan innan sommarledigheten tar slut så fylls lärarforumen på socialamedier med tips och funderingar hur arbetsmomentet ska genomföras. Min vana trogen att avsluta terminen med att sätta ramar för nästa läsår, snappar upp några nya idéer till min redan utstakade plan.

En diskussion på ett forum där jag själv kommenterade ledde till  upprörda känslor.

Jag valde att dela att jag anpassar min undervisning efter elever med viss religiös övertygelse.

Vi skulle inte göra djupdykningar i varje partis program.  Vi kommer inte besöka valstugor. Det här väckte många kommentarer om att jag kompromissade med mitt uppdrag som lärare och elevers religiösa övertygelse inte skulle få styra min undervisning. Jag höll inte med utan såg det som en spännande utmaning att ta en ny väg. Är det verkligen så upprörande?

Istället skulle vi jobba med ideologier, demokratins grunder, valförfarandet i Sverige samt fyra av de valfrågor som alla partierna lyft fram som viktiga för Sverige.

Första veckan

Demokratins grunder presenterades och kluriga ord att lära lyftes fram. Vi repeterade grunderna fråni våras när vi besökteDemokrativerkstaden. 

Genomgångar om de stora sammanhanget. Riksdagens egna material delas ut och hjälper elever att förstå vad det hela handlar om. Materialet är gratis och alla får egna fysiska häften att stryka under, skriva namn på och i vissa fall tappa bort.

Slutuppgiften presenteras lika så- argumenterande text ska skrivas. Ett för valet aktuellt tema ska väljas och diskuteras. Två argument för, ett motargument samt bemötande av detsamma. Källkritik, inledning och avslut- alla delar ska texten ha.

I musikväg fokuserar jagpå den klassiska musiken och djävulsaccordet. En del musik och accord har faktiskt varit förbjuden tidigare. Slutuppdraget introduceras. Min kollega börjar förbereda gruppen på argumenterande texter. Kunskapskoll kring de klurigaorden.

I svenskan introducerar kollegan boken Pojken i randig pyjamas och tillsammans diskuterar vi demokrati och diktatur. Hur snabbt kan ett samhälle förändras från demokrati till något helt främmande?

Andra veckan

Demokratin i vardagen står i fokus. I material från riksdagen omnämns den som den osynliga demokratinHur märker eleverna i sin vardag att de lever i en demokrati?Vilka ideologier står bakom riksdagspartiernas program. Jag presenterar ideologierna som en uppsättning ingredienser som riksdagspartierna blandat för att göra just sin unika kombination som blir deras parti. Diskussionen fokuserar på jämförelser mellan 1921 och idag. Det som sågs som något främmande då är självklart idag.

Som alltid följer musiken min undervisning och visar klipp av musiker som anklagats för att hetsa ungdomen mot förfall, ja ni vet Beatles, Madonna, Whitney Houston

Tredje veckan

Ramverket som styr Sverige lyfts. Vilka lagarna är viktigast i det Svenska samhället? De fyra grundlagarna men även resten av rättsapparaten genomarbetas. Vad händer om du bryter mot lagen? Domstol.seoch Brottsoffermyndighetenhar mycket bra material som hjälper min undervisning framåt. Även här harregeringen.sebra material som eleven får och åter kan göra till sitt.

Hur märker du av att du lever i en demokrati i din vardag? Vilken grundlag påverkar dig mest i din vardag? Det är frågor som eleverna fick svara på i veckans kunskapskoll.

Fjärde veckan

Normerna i samhället lyfts fram. Hur påverkar dessa vardagen? Det finns bra normer, som att stå i kö, men även normer som begränsar och således inte är bra för alla.  EXPObesöker oss och pratar om hetslagstiftningen och hatbrott. Svenska kollegan börjar fokusera mer och mer på argumenterande text och hur eleverna snart ska få göra slutprojektet med att lyfta en viktig samhällsfråga och argumentera för den.

Femte veckan

Snart närmar sig Livia Fränkels besök. Diskrimineringsgrunderna, som vi arbetade mycket med förra läsåret,
repeteras. Eleverna får göra delar av gamla nationellaprov från årskurs nio. Sitter de grunder som de behöver nu när slutmomentet närmar sig och argumenterande texter ska skrivas?

Sjätte veckan

Vi fördjupar oss i diskrimineringsgrunderna och fokuserar särskilt på etnicitet, sexuellläggning och religion. Jag visar mina bilder från mitt studiebesök till  Auschwitz. Vi förbereder oss för Livias berättelser från sin tid i koncentrationslägret. Berättelsen om Bruno och hans pappa jobb i boken Pojken med den randiga pyjamasen får plötsligt en annan dimension för eleverna.

Eleverna får välja ämne till den argumenterande texten. Vill du ha möjligheter att skriva fritt eller vill du ha ett mer styrt ämnesinnehåll?

Sjunde veckan

Livia Fränkelbesöker skolan och berättar sin historia. Eleverna är tagna av stundens allvar och antecknar flitigt. Innan besöket har alla fått fundera över frågor de vill ställa. Vi har läst i Om detta må ni berätta… samt tittat på filmklipp om Livia.

Utifrån deras enskilda val av argumenterande text ämne delas de in i grupper för att tillsammans sammanställa de fakta de behöver för att skriva sin text. Vilka olika argument kan de tillsammans hitta som verkligen ska få texterna att lyfta och argumentationen övertyga.

Kolleganförbereder skrivhjälpverktyg som ska underlätta för våra elever.

Åttonde veckan

Skrivar veckor för eleverna. Vi repeterar källkritik och källhänvisningsmetoder. Vidare stöttar vi lärare med tidsramar och planeringshjälp. Hur mycket måste du hinna idag för att vara klar om två veckor?Kamrat respons och korrigeringar.

Eleverna skriver flitigt och tangentbord hämtas ut för att kopplas till lärplattorna. Momentet är snart avklarat och siktet börja ställa in sig mot  starten av historiemomentet- Världskrigens tid.

Många språk i ett klassrum- anpassningar del 2


Jobbar på en skola där många olika språk samsas. Vissa elever har varit här hela sitt liv, andra i tre år, några kom i mars och några kom i augusti. De flesta pratar mer än ett språk hemmavid. Språkbasen är således väldigt varierad.

samhällskunskap använderjag helst material som samhället själv har producerat.En extra bonus som jag märkt sedan jag började jobba på den här skolan är att majoriteten av de språksom mina elever pratar faktiskt finns som översättningsval på myndighetssidorna. Något som underlättar enormt när eleverna precis anlänt till Sverige och det svenska språket är långtifrån så stort som det behövs för att delta i undervisningen på samma villkor som de andra i gruppen. Till dem kan jag ändå ge uppgifter om den svenska demokratin, diskrimineringsgrundernaoch Sveriges grundlagar. Toppen helt enkelt. Även Om detta må ni berättafinns på de språk som majoriteten av mina elever behärskar.

Att anpassa behöver således inte vara särskilt knepigt. Lärplattan lär sig eleverna behärska på några minuter och sedan så blir de väldigt självständiga på sidorna där deras hemspråk finns.

I veckan så kom dock ett gupp i flytet kring språken. Två elever pratar språk som finns på den europeiska kontinenten men inte i de översättningar som våra myndigheter gör. Att ett av språken dessutom har eget alfabet underlättade inte dilemmat.

-Jag förstår inte det här Karin, sa eleven, vad ska jag göra?

-Oj, jag trodde jag tänkt på allt. Hur gör jag nu?

Materialet fanns inte på ryska. Ryska behärskar jag definitivt inte och alfabetet de använder är helt obegripligt för mig. Vad heter det här på ryska?Kan inte mitt i allvaret låta bli att börja skratta lite.

Hur mycket jag än försöker att anpassa och förbereda så är det så lätt att glömma något.

Ropar till mig kollegan i rummet för att höra hur dennes ryska kunskaper är och även hon ler, nej det går lite utan för min kunskapsram.

En elev tittar ut från en av rummen och säger glatt.

-Jag kan ryska.

-Kom kom sa jag, vad heter det här på ryska?

-Inte vet jag svarar eleven. Jag har inte gått i rysktalande skola och kan inte skolorden. Den var svår…

– Ja, jag förstår det, det här är inte enkelt. Hur gör vi nu?

Två andra elever dyker upp med sina lärplattor. Ryktet har gått på hemvisten, Karin har problem.

-Här Karin! Så här skriver man ordet på ryska. Men vi vet inte hur man uttalar det, säger de undrande.

Jag svarat med ett fnissigt leende;

-Nämen vet ni inte det- de var konstigt, sa jag skämtsamt. Men helt fantastiskt att vi kommit en bit på vägen.

Visar för den ryskspråkiga eleven som skiner upp. Lite förvånade över allt som hände runtomkring och skratten som vårt bekymmer gav. Vi skrattade ju inte åt någon utan åt situationen. Karin är helt villrådig och fler elever kommer till hjälp. Samtidigt som ingen av oss egentligen vet hur vi ska hitta informationen på ryska.

Nu har vi kommit ett steg på vägen, nästa fundering. Hur hittar vi tillförlitlig information på ryska om det vi behöver? Fungerar Wikipedia? Mina teknikkunniga elever visar på råd och hittar det ryska wikipedia, den rysk och svensktalande eleven kommer till undsättning.

– Jo, det här blir en bra text.

Puh äntligen i hamn. Vi jobbar med ett otroligt allvarligtoch viktigt ämnemed men mitt i allvaret utbröt en stund av pedagogisk förvirring och glada skratt när alla inte kunde jobba och ansvariga lärare helt enkelt inte visste på råd.

Tillsammans fixade vi det, några med hjälp av sina språkkunskaper, andra med sina teknikkunskaper och de två ansvariga lärarna fnissandes över hur det kan gå när vi i vår iver att göra bra anpassad undervisning missar en viktig detalj som inte kan lösas utan att vi faktiskt kan ryska.

Av eftermiddagen bär jag fortfarande med mig ett stort leende och i eftertanken att en stund som började med en miss av mig ledde till fint samarbete och möjlighet att använda kunskaper hos eleverna som inte alltid får utrymme i vardagen.

En tankepaus i vardagen

Sista dagen på sommarledigheten gjorde jag två inköp. Kunde helt enkelt inte börja terminen utan ett par nya skor och en matchande scarf. En liten gåva till mig själv, de här kan behövas när mind-set ska gå från sommarlunk till jobbtempo.

Det här är något jag försöker ta med mig in även i arbetsveckan. Nej, jag shoppar mig inte genom veckorna. Utan försöker unna mig de där små stunderna av ledighet mitt under arbetsdagen. Varför det?

Jo, jag förtjänar det. Det jag gör varje dag är mer än tillräckligt bra för att ge mig själv en liten överraskning då och då.

Vissa dagar känner jag verkligen att jag förtjänar det. Andra dagar får jag helt enkelt tvinga mig själv och bara låta mig självfå vara lite bra iallafall.

Vad kan jag egentligen om yrket?Vem är jag att säga att de 100 talet beslut och avvägningar jag gjort, innan första passet för dagen är avklarat, är de rätta besluten? Vägledde jag nu min elev på bästa sätt? Var mitt ordval i diskussionensom uppstod verkligen det rätta? Kunde jag gjort på annat sätt? Frågorna är många, svaren likaså. Jobbet är knepigt.

Vad kan och vet jag egentligen om det jag dagligen gör?

Då och då poppar tvivlen upp. Gör jag rätt val? Är det verkligen det här som läroplanen menar? Lär sig eleverna det de ska?

I dessa stunder är det viktigt att unna sig själv något. Skippa tanken att göra lite extra för att det då eventuellt blir bättre.

En vända till personalrummet. Lite kaffe i en kopp med mjölk. Tanken far till Paris och skolkaffet blir till en cappuccino på Champs- Élysées. Beslutet jag fattade var nog inte så dumt.

Jag är bra och den här kaffestunder var jag väl värd.

I min mailbox har jag en mapp som heter beröm. Varje nytt jobb jag tar så skapar jag denna mapp. Här samlar jag sedan alla mail som har en liten känsla av beröm. Kan vara ett enkelt tack eller ibland till och med någon som innerligt berömmer mig för något jag gjort. Mappen blir sedan en värdefull boost de dagar när det inte alls blir som jag tänkt.

En annan liten energiskapare jag börjat ge mig själv den här terminen är en promenad till min alldeles egna bänk. 400 meter från skolan finns där min lilla plats. Särskilt vacker är den inte. Precis bakom schaktar de bort sten efter sprängning, så tystnaden är inte på topp. Men tittar jag åt andra hållet så finns där en hage full med får vandrandes i grönskan. Vackra björkar som snart börjar skifta färg. 10 minuter om dagen ses vi. Jag och min bänk. 10 tysta minuter.

Plötsligt så gick diskussionen om bordtorkningen i matsalen nog ganska bra ändå.

Alla de här små stunderna under veckan, en tankepaus och en liten belöning. Så värdefullt, så behövligt- det här förtjänar jag.