Dolda skatter bland gamla pappershögar

Det är något väldigt märkligt att komma till en skola veckan efter skolavslutning.

I vissa delar av huset finns det barn som fulla av energi tar sig an sommarlovsfritids aktiviteter. Men större delen av skolan är tom. Tom och tyst. Vissa delar visar spår av avslutningens festligheter. Blommor är uppklistrade på väggarna. Andra avdelningar är bara tomma och några klassrum är tysta foton av tidigare händelser som i vissa fall kan likna rena soptippen.

Skrivborden i de tysta arbetsrummen är belamrade av papper, blommor, chokladaskar och allmänna rester från ett år som gått.

Tid att gå igenom högarna och rensa men även tid att minnas årets som gick och se framåt.

Vilka guldkorn från året ska sparas och vilka ska förpassas till historiens arkiv?

Där i högarna hittar jag plötsligt den där övningen vi aldrig gjorde. Fem stenar med påhittade mineralnamn inskrivna. Övningen skulle vara en del av geografimomentet när vi pratade rika och fattiga länder.

Vilka naturtillgångar skapar möjligheter och utveckling för landet som har dem? Vilka naturtillgångar skapar hinder och kanske krig? Hur påverkas ett land som redan är rikt av nya fyndigheter och hur påverkas ett fattigt land?

I nästa hög kommer en till övning fram. Perspektiven Offer, vittne, förövare och medhjälpare har följt oss genom läsåret. Tillsammans har vi läst Pojken i randig pyjamas, Ulrike och kriget och Alex Dogboy. Vi har diskuterat utifrån perspektiven men vi gjorde ju aldrig övningen utifrån oss själva. I en given situation vilken roll tar du? Offer rollen kan vi oftast inte välja men de andra. När någon bryter mot reglerna och exempelvis förstör- vilken roll tar du då? På sociala forum är du den som tyst bevittnar det som sker eller kanske den som skriver dumheter? Eller är du den som faktiskt står upp och säger- gör inte så där mot min vän?

Plötsligt känns inte högen från ett gånget år som något från det förgångna. Högen är inte gamla rester utan uppstarten på det nya.

Veckan efter skolavslutningen är nu inte bara ett avslut på ett läsår utan starten på det nya. Nästa läsår då är det nya planer, fler lektioner och ny kunskaper att erövra.

Spännande tider!

Tar DU ansvar för din yttrandefrihet

En kunnig och engagerandeföreläsare från EXPObesökte mina elever och skolan för ett par veckor sedan. Innan föreläsningen så hade jag och föreläsaren kommit överens om innehållet. Rasismens historia och dagens hets-lagstiftning skulle vara i fokus. Föreläsningen levererade verkligen på ämnet. Eleverna satt hänförda och antecknade flitigt under föreläsningen. Jag var själv mycket nöjd.

Trots ämnets allvar och ständiga aktualitet så var det ett delvis annat tema som stannade kvar i mina tankar. Så pass mycket att jag ändrade mina slutuppgifter i elevernas avslutande övning. Som ett resultat av det blev ett av temana eleverna fick välja på till sina argumenterande texter:

”Ansvaret med våra rättigheter väger tyngre än yttrandefriheten.”

För det var precis det som fick mig att ordentligt haja till under föreläsningen.

Bara för att du får, enligt yttrandefrihetsgrundlagen, säga vad du vill. Måste du då göra det?

Måste du använda din rätt varje gång du läser, ser eller hör något som du inte håller med om? Det här gäller ju hemma, ute på sociala medier och på arbetsplatsen.

Efter föreläsningen är det här en återkommande diskussionjag haft med mina elever. Som alltid är de väldigt kloka och reflekterande. En av dem skrev i sin reflektion:

Är det nödvändigt att jag kommenterar det till personen eller håller tanken inom sig. För det är inte nödvändigt att sprida den negativa tanken eftersom det är ens egen åsikt som bara kan sprida negativitet om den uttalas.

Lika aktuell blir frågan när jag själv läser kommentarersom kan komma i sociala medier, ibland  mot mig som person i samband med att mina texter publiceras, eller i tidningar kring händelser och andra personer.

Bara för att du har möjligheten och rätten på din sida, måste du alltid säga det du tänker och tycker?

Så vuxen, elev, användare av sociala medier och det allmänna talutrymmet- tar DU ansvar för din yttrandefrihet?