Att ha överlämning

Många sysslor som jag som lärare har är sånt jag aldrig fått utbildning eller ens en introduktion att göra.

Pedagogiska luncher, att genomföra utvecklingssamtal, rätta nationella prov och att ha överlämning är bara några. Ändå är det viktiga och uppgifter med stor tyngd som vi under ett läsår gör.

Överlämningar som jag tänker skriva om i det här inlägget är just en sådan uppgift. Oerhört viktig till sin natur men formen och hur resultatet av en överlämning kan bli kan verkligen skifta. Mycket helt enkelt beroende på hur kunnig jag som överlämnande faktiskt är på vad som förväntas vara relevant eller inte. En annan del som blir väldigt avgörande orsaken till varför överlämningen faktiskt ens sker.

Har hittills aldrig fått en mall hur en överlämning ska vara eller gå till? Har oftast mest gått på känn. Vad behöver den som tar över eleven eller klassen verkligen veta? En överlämning är ju ett spår av det förgångna. Möten, händelser, utveckling, relationer och förhållningssätt som funnit mellan en klass och en lärare eller en elev och en lärare. Delar av det som hänt under en termin, ett möte eller flera år. Spår från det som varit.

På gruppnivå lämnade jag på min senaste överlämning en del tips om hur vi jobbat med arbetsro och vad jag gjort som verkligen fungerat i gruppen för att få eleverna att lyckas. Hur eleverna suttit, hur man begärt ordet samt vilka rutiner som är av godo. Vidare förmedlar jag naturligtvis vad som gjorts i respektive ämne samt om vi genomfört ytterligare arbeten kring exempelvis maktlekar.

På individnivå blir det genast lite knepigare. Betygen förmedlas naturligtvis. Men hur förmedlar jag de anpassningar som jag gör för respektive elev på ett neutralt och fackmannamässigt sätt. Vad mer måste en blivande lärare i gruppen veta?

Har även skrivit om en del sociala bitar som kan vara av nödvändighet för att få arbetet att flyta. Vilka elever som jag möter upp innan varje lektion för att förbereda dem för passet. Om det funnits osämja i gruppen kan det ibland vara av godo att berätta om konflikten och särskilt om jag bedömer att den inte är helt uppklarad.

Om eleven kan bli väldigt arg, ledsen eller utåtagerande kan det vara av godo för nästa lärare att veta men hur berättar jag det på ett sakligt sätt?

Finns det vissa gruppbeteende tendenser som exempelvis maktlekar, machokultur eller andra former av grupptryck i klassen så behöver väl det förmedlas.

Vad som blir extra knepigt i det hela är ju att det jag förmedlar visar ju även på hur jag är som ledare i gruppen. Har jag fångat gruppen och varit ledaren som fått dem att lyckas? Är det mina tillkortakommanden som kanske är det jag förmedlar över på mina elever när jag säger att de kanske inte lyckats i något eller är det objektiva reflektioner?

Det här är ju tyvärr inget som borde lysa igenom men orsaker till att överlämningen faktiskt sker kan ju säga en del om vilken typ av överlämning som faktist blir.

Blir överlämningen som ett resultat av att eleven flyttar så får vi en typ av överlämning. Är överlämningen som ett resultat av att eleverna går ur ett stadium och flyttar upp till ett annat så får mötet ett annat fokus. Är överlämningen från en lärare som slutar, kanske i trötthet eller vredesmod, då får du en ytterligare variant av överlämning. Slutligen är det en överlämning som sker helt på ömsesidiga bevåg då blir det ännu en annan form av möte. Den senaste är väl att föredra att alla är så neutrala som det bara går i överlämningssituationen.

Det tål att fundera en hel del på. Förhoppningsvis är jag ensam om att inte ha fått en given mall och utbildning om hur en överlämning ska gå till. Kanske jag inte är det.

Men nog är det märkligt ändå hur många uppgifter, av faktiskt avgörande karaktär, som jag förväntas göra och kunna utan att jag egentligen lärt mig hur.

Jag måste säga nej!

Årets stora lärdom blev ett enkelt litet ord- Nej! Inte det att jag inte kunde ordet förut och inte heller så att jag inte tidigare sagt nej till arbetsuppgifter. Utan helt enkelt nej till det som faktiskt inte fungerar.

Terminsstarten vid läsårets start blev inte som jag tänkt. Jag fick mer och mer en roll som kändes främmande och långt ifrån undervisning och kärnuppdraget.

Blev tillslut tvungen att ta mig en ordentlig funderare kring vad jag ville och vart jag egentligen stod.

Är det rimligt vad som förvänts? Eller har mitt uppdrag helt plötsligt blivit för stort och odefinierbart?

Vad gör jag i min vardag? Vad ska jag göra i min vardag? Vad ingår i min tjänstebeskrivking? Vilka är mina förväntning? Vilka är samhällets förväntningar?Vilken är min chefs förväntningar? Vem ber mig egentligen göra det jag gör just nu?

Fortsatte dock att springa på fler bollar än vad som egentligen var rimligt.

Jag körde på. Tänkte jag kan det här. Jag har gjort det förut i en annan typ av roll dock men arbetsuppgifterna kunde jag. Ganska snabbt blev det dock ohållbart. All min tid gick till att göra andra saker än att förbereda för lektionerna och hålla mig till min uttänkta planering.

Vid två tillfällen har jag mitt barn i bilen och glömmer helt enkelt att lämna denne vid sin skola. En liten röst i baksätet påminner mig; Mamma var ska vi?

Jag var tvungen att dra i bromsen. Min chef hjälpte mig till företagshälsan och där fick jag tid för samtal. Vad är det som händer?

Fick snabbt tid dit för konsultation.

En ram ritades upp för mig. Det här är ditt uppdrag och ditt ansvarsområde. Just nu är du i gränszonen och gör någon annans jobb? Vem gör ditt jobb om du täcker upp för någon annan?

Det vart så tydligt, det blev så klart. Jag måste helt enkelt börja säga nej.

Var tydlig med vilka din åtaganden är och markera när det går för mycket tid att rådda i saker som är utanför kärnuppdraget. Det blev det tydliga rådet jag fick med mig efter samtalet.

Jag gör ingen gott genom att springa runt och täcka upp där ingen plan finns. Signalerar jag inte till min närmaste chef och påtalar bristen så antar denne att allt är väl. Trots att jag själv tycker att det är uppenbart att det inte fungerar.

Gör det som faller inom ramen för ditt uppdrag och gör det bra. Men låt de saker falla som ligger utanför ditt uppdrag och egentliga ansvarsområde.

Nu skämtar sonen och jag om de gångerna som jag glömde lämna honom till hans skola. Men den späda rösten i baksätet glömmer jag inte- mamma var ska vi?

Vilka är de rätta orden på avslutningsdagen?

Sommarlovstider är här. Själv ser jag fram emot ledighet semester tid med familjen resor och att bara ha lugna dagar.

Många elever som vi säger hejdå till ser nog fram emot samman saker som bilden av sommarlov säger.

Men fler än vad vi i skolvärlden nog anar ser inte alls fram emot det här.

Som lärare blir jag både nära i relation med eleverna men även en person som alltid håller professionell distans. Måndag till fredag ses vi i klassrummet jag undervisar, stöttar, vägleder med både glad och sträng röst, är personlig, professionell, tålmodig, vänlig. Men när loven kommer och jag längtar hem till mitt så vet jag att det är elever som inte har samma längtan.

Vi önskar dig ett härlig sommarlov! Det känns nog mest som en spark i magen.

Vad erbjuder sommaren dem? Ensamhet? Våld? Tristess? Jobbande föräldrar? Inga rutiner? Inga resor? Ingen mat?

En lång väntan på att rutinen och att en känsla av sammanhang ska komma åter.

Vi ska inte låtsas om som lovet inte kommer. Men vi kan alltid tänka på vad vi säger och vad vi gör.

Jag pratar bland annat redan om hösten och vad som ska ske i klassrummet den kommande årskursen.

Men när det är dags att säga hejdå på tisdag- vad ska jag säga då? Skolstart i augusti? Sköt om dig? Ha det bra? Njut i solen? Bada mycket? Ta det lugnt i sommar?

Vilka är de rätta orden på avslutningsdagen?

Offer vittne medhjälpare förövare

Fyra ord med historisk tyngd och massa väckta tankar. En vardaglig situation eller en historisk händelse allt kan ses från flera perspektiv.

Har under det senaste läsåret använt dessa begrepp som underlag till tre stora bokarbete. Mina elever har jobbat med böckerna Pojken i randig pyjamas, Ulrike och kriget samt Alex Dogboy. Alla utifrån följande fyra perspektiv.

Offer, vittne, förövare och medhjälpare.

Vi har utgått från vardagliga situationer som alla elever i klassen kan känna igen sig i. Något har gått sönder i klassrummet. Ingen vill kännas vid att de sett eller hört något. De fyra perspektiven kommer till användning. Den som håller tyst blir medhjälpare till det som inträffat som faktiskt inte är rätt.

Ett skojbråk som urartade på skolgården. Flera runtomkring stod och såg på det som hände. Ingen sa stopp utan alla lät det fortgå.

Perspektiven är användbara och diskuteras.

I boken Pojken med den randige pyjamasen är ett perspektiv snabbt givet. Shmuel och den serverande mannen är båda tydliga offer för regimen. Men hur det egentligen med Brunos mor, vilken roll har hon egentligen i skeendet? Är Bruno ett givet vittne till händelsen och hur är det egentligen med hans syster? Diskussionerna är många och eleverna vänder och vrider på sina ord när de vill förklara sina tankar.

I boken Ulrike och kriget utmanar jag övningen ytterligare. Kan Ulrike vara alla fyra perspektiven samtidigt?

Kan samma person vara förövare, vittne, medhjälpare och offer?

Boken tar andra världskriget ur ett annat perspektiv än vad eleverna och många med dem är vana att läsa om kriget. Kan någon som faktiskt är övertygad om Tysklands slutseger även vara ett offer?

När sista boken för läsåret ska avklaras får eleverna välja. Ska vi ha mer traditionella frågor till boken eller vill ni prova på de välkända begreppen? Offer, vittne, medhjälpare och förövare.

Vi har en omröstning i klassen. De fyra välkända perspektiven som slutövning eller mer traditionella frågor om boken? Eleverna svarade med en förkrossande majoritet- vi vill ha de fyra perspektiven.

Tre olika böcker, fyra perspektiv, massa läsförståelse och mycket kunskap.

Att genomföra ett läsår 2018- historia

Det moment i historien som mina elever alltid frågar efter och oftast ser fram emot med spänning är Världskrigens tid.

När ska vi läsa om andra världskriget? är en fråga som jag ofta får.

Genom hela min lärargärning har jag alltid valt att lägga momentet i årskurs 8. Innan har vi läst om Upptäckterna och revoutionernas tidevarv i årskurs 7 och sedan är det tiden efter 1945 och till nutiden som gäller i årskurs 9.

Redan under samhällsmomentet som inledde läsåret så grundade vi med funderingar kring ansvaret som följer med yttrandefriheten samt de begränsningar som följer med våra rättigheter. EXPObesökte oss och gav mig och eleverna en historisk tillbaka blick på rasismen som naturligtvis både kan kopplas till dagens samhälle men även historien.

Ett besök i klassrummet från historiens mörka vrå fick vid med Livia Fränkels besök. Hon berättade om hur livet inskränktes för henne och hennes familj under 1930-40 -talets Europa och hur det kulminerade i fruktansvärda övergrepp på henne och mord på hennes föräldrar i Auschwitz.

Allt detta innan själva historiakursen ens börjat.

När historia momentet började så fick eleverna även läsa Pojken i randig pyjamas där Shmuel och Brunos. Karaktärerna analyserades och historien fördjupades.

Hur såg deras liv ut för ett år sedan? Vilka drömmar hade de?

Därefter så tog högläsning vid och tillsammans läste vi Ulrike och kriget. Att författaren Vibeke Olsson var jämnårig med eleverna när hon skrev boken gjorde helt klart att de lyssnade med extra förväntan. Skulle de själva kunna skriva något liknande.

Ett offer i Shmuel. Ett vittne i Bruno. En medhjälpare och eller förövare i Ulrike.

Båda böckerna fick eleverna analysera utifrån begreppen offer, vittne, förövare och medhjälpare. Vilka av karaktärerna i boken kan ses utifrån vilket perspektiv?

Vi började faktadelen av momentet med genomgångar och samtal kring nationalism. Vad är det som enar och ibland även delar ett folk eller land? Finns det folk utan land idag? Finns det flera nationer som har flera olika kulturer inom ett land?

Ordet allians i en historisk kontext undersöktes. Alliansen och dagens politik är en sak men vad är en allians om vi ser till länder och särskilt till det första världskriget.

I mitt klassrum finns många olika språk och nationaliteter blandade. Alla bor de här i Sverige och går i svensk skola men när vi börjar prata nationalism så kommer många exempel upp som verkligen vidgar tankarna. Flera av eleverna med föräldrar som föddes i vad som då var Jugoslavien finns i mitt klassrum. Intresset i deras ögon går inte att ta miste på när deras ”länder” får utrymme i diskussionen.

Att nationalencyklopedin är en Läromedel- de här använder jag i min undervisninga utan botten är ingen nyhet. Men som oftast glömmer jag i förberedelse ivern att kolla in deras play-funktion. Där hittade jag fantastiska animerade och samtida material som förklarade de snabba förvecklingarna 1914. Underbart att komplettera genomgången med samt att ha som sammanfattningsuppgift.

Med mellankrigstidens intågande i vår historieläsning så får vår fiktiva karaktär Ulrike hjälpa till med förståelsen.

Vilka mekanismer i det tyska samhället möjliggjorde utvecklingen på 1930-talet?

Återigen kom de nationella proven till hjälp. Där finns färdiga uppgifter bara att använda som berör orsakerna till första världskriget men även vad som möjliggjorde nazisternas maktövertagande i Tyskland. Bedömningsunderlag att tillgång och kunskapskoller redo för användning.

Ord att lära, diskussioner att följa och förklaringar att hitta. Källor att granska och perspektiv som behöver beaktas. Lektion läggs till lektion och till veckan är det dags att knyta ihop alla delar.

Har kunskaperna landat som de ska?

Ett elevråd- del 1

Ett mail kom till min inbox. Vår nystartade skola behöver ha ett elevråd. Instruktionen lyder det ska vara viktigt på riktigt -kan du tänka dig arbeta med det?

Viktigt på riktigt och med en nystartad skola så kan jag även tänka nytt för traditioner håller ju på att skapas.

Hur tänker du om kring något som måste vara? Finns överallt. Har ett tydligt demokrati uppdrag. Våra elever precis som alla medborgare ska ha inflytande över sin arbetsplats. Min erfarenheter av elevråd är att de fungerar sisådär. Ofta blir de ett forum för klagomål på mat och orättvisor på rasten. Ibland kanske de äldre eleverna ordnar ett disco för de yngre.

Med erfarenhet som skolledare och lärare vet jag att en skola har många måsten. Nytänkande eller inte en verksamhetsplan måste finnas. En plan mot diskriminering och kränkande behandling behöver utvärderas. Arbetsmiljön ska analyseras, en plan ska upprättas. Tunga måsten som blir ofta förpassade till slutet av terminen.

Elevrådet då, ska inte det vara del av dessa måsten. Är det är här vårt fokus ska ligga? Viktigt på riktigt. Vi ska utvärdera skolans regel, inte i all hast utan ordentligt och med framförhållning. Eleverna ska bära uppgiften. Värdegrunden ska utvärderas och bäras av elevrådsrepresentanterna.

Jag skicka ett svar. Jovisst kan jag ta uppdraget. Men ska jag göra det så vill jag att vi får arbeta på riktigt och inte bli ett forum för klagomål och felanmälan. Min rektor skrattade gott åt mina farhågor och uppmuntrande min idé med svaret: -Ibland är det lättare att definiera något när du berättar vad det inte är. 

Elevrådet ska bli viktigt på riktigt. Vi ska göra det en skola måste göra men vi ska göra det på vårt sätt. Vi ska inte vara ett forum för felanmälan eller klagomål. Istället ska vi lära eleverna var frågorna hör hemma. Inte blir lampan på toaletten utbytt för att det diskuteras i elevrådet? Pizza serveras inte oftare för att diskussionen förs i elevrådet. Troligare är att lampan byts och pizzan  serveras om vaktmästare och kökschef tillfrågas. Uppdrag ett blir att lära var frågor hör hemma.

Elevrådet ska vara ett forum där frågor som berör alla ventileras. Här ska skolans värdegrund diskuteras. De vuxna ska hjälpa eleverna att lyckas i uppdraget. Eleverna ska bli stärkta i sin möjlighet att påverka skolan och varandra. Skolan ska få ett forum där eleverna jobbar med frågor för skolan som är viktiga för skolan på riktigt.

Eleverna utvärderar min undervisning

Egentligen var det tänkt att vara en övning om hur en sammanfattning kan se ut och vilka detaljer som är relevant eller inte.

Hade precis suttit och läst 60 stycken texter om olika uppfinnare och deras bidrag till historien. Många hade skrivit detaljerade redogörelser kring uppfinnarnas föräldrar och syskon samt eventuella barnsjukdomar.

Flera hade ägnat lite detalj och skrivutrymme åt själva uppfinningen och dess konsekvenser för eftervärlden. Även fast det var själva instruktionen och uppgiften i grunden. Jag fick lära mig att Alfred Nobels pappa hette Immanuel och hur länge Gallileo Galilei gått i skolan.

Det fick mig att dels vilja gå igenom vad som är relevant för en sammanfattning. Samtidigt ville jag även försöka hitta ett neutralt ämne som alla kunde relatera till för att förtydliga poängen.

Ämnet föll precis innan lektionen skulle starta på en typisk lektion med Karin. Förhoppningsvis ett neutralt ämnesval och definitivt något som alla i rummet kunde relatera till.

Syftet med ämnesvalet var att se om någon av dem började säga saker om mina föräldrar och barn eller om de helt enkelt skulle fokusera på det vi har gemensamt nämligen de lektioner vi har tillsammans.

Som du säkert redan förstår så gick lektionen mot ett helt annat håll och gav nog mig mer än eleverna.

Hur är en typisk lektion med Karin?

Jag har mellan sju och åtta klocktimmar i veckan med varje elev. Det är många uppstarter och avslutningar på en veckan. Flera genomgångar och oändliga möten som avhandlar stort och smått. Själv har jag en tydligt tanke hur det går och vart vi är på väg. Men vad tycker mina elever egentligen.

Det första som de till min stora glädje sa i båda grupperna var lugn. På dina lektioner finns ett lugn. Det här är något jag alltid har som högsta prioritet på mina lektioner och jag blev så innerligt glad när eleverna själva sa just de orden.

Sedan kom de att lägga tid på mina genomgångar. De gillar att jag ritar på tavlan när det är genomgång. Jag gör tankekartor och de kompletterar sina tankekartor med anteckningar. En elev kostade till och med på sig att säga att;

”- Du har de bästa genomgångarna!”

Vidare lyfte de fram att man som elev förväntas anteckna på lektionerna.

Musiken som alltid inleder lektionspassen lyftes fram. Varken som ris eller ros utan något som alltid är närvarande.

”Du tävlar aldrig om talutrymmet”, sa en elev.

Det är sant.  Något jag även själv jobbar med hela tiden. Försöker lära mig själv att inte gå vägen att höja rösten för att få gruppen tyst utan istället under tystnad och med tydligt kroppsspråk vänta in. Fungerar väldigt bra bara jag inte blir ivrig och vill komma igång innan lugnet lagt sig.

Slutligen så tog de även upp kring var och när man får mest hjälp när bearbetningsdelen av lektionen är i gång. Vill man ha när och mycket hjälp så ska man vara i huvudklassrummet och vill man själv driva sitt arbete så sitter man i grupprummen.

”Du får mer hjälp i klassrummet.”

Eftersom det var sammanfattningar vi skulle träna så drog jag kopplingen till min pappaeftersom så många omnämnt Alfred Nobles pappa. Står det något om Karins pappa på  den här sammanfattningen? Vissa elever såg på mig som om jag för en stund tappat förståndet. ”- Varför skulle det stå om Karins pappa på tavlan?”

Sen förklarade jag och vissa elever drog på smilbanden och kände igen sig själva i sina texter. Viss information är ju helt irrelevant i en sammanfattning.

Vad har Karins pappa med en lektion i skolan att göra?

Tror tanken om vad en sammanfattning ska och inte ska innehålla landade. Det jag tog med mig från lektionen var inte så mycket kring sammanfattningar utan vad eleverna sa om en typisk lektion med Karin. Det hela gjorde mig varm inombords.

Det jag lägger stor vikt vid som viktigt i undervisningen var det som även eleverna observerat som något som oftast finns med på lektionen.

Ett bra pass och en riktigt bra lärdom! Som ett stort fång blommor av tankar att bära med mig i verktygslådan.