Karin bygger undervisning

Egentligen var det tänkt att vara en övning om hur en sammanfattning kan se ut och vilka detaljer som är relevant eller inte.

Hade precis suttit och läst 60 stycken texter om olika uppfinnare och deras bidrag till historien. Många hade skrivit detaljerade redogörelser kring uppfinnarnas föräldrar och syskon samt eventuella barnsjukdomar.

Flera hade ägnat lite detalj och skrivutrymme åt själva uppfinningen och dess konsekvenser för eftervärlden. Även fast det var själva instruktionen och uppgiften i grunden. Jag fick lära mig att Alfred Nobels pappa hette Immanuel och hur länge Gallileo Galilei gått i skolan.

Det fick mig att dels vilja gå igenom vad som är relevant för en sammanfattning. Samtidigt ville jag även försöka hitta ett neutralt ämne som alla kunde relatera till för att förtydliga poängen.

Ämnet föll precis innan lektionen skulle starta på en typisk lektion med Karin. Förhoppningsvis ett neutralt ämnesval och definitivt något som alla i rummet kunde relatera till.

Syftet med ämnesvalet var att se om någon av dem började säga saker om mina föräldrar och barn eller om de helt enkelt skulle fokusera på det vi har gemensamt nämligen de lektioner vi har tillsammans.

Som du säkert redan förstår så gick lektionen mot ett helt annat håll och gav nog mig mer än eleverna.

Hur är en typisk lektion med Karin?

Jag har mellan sju och åtta klocktimmar i veckan med varje elev. Det är många uppstarter och avslutningar på en veckan. Flera genomgångar och oändliga möten som avhandlar stort och smått. Själv har jag en tydligt tanke hur det går och vart vi är på väg. Men vad tycker mina elever egentligen.

Det första som de till min stora glädje sa i båda grupperna var lugn. På dina lektioner finns ett lugn. Det här är något jag alltid har som högsta prioritet på mina lektioner och jag blev så innerligt glad när eleverna själva sa just de orden.

Sedan kom de att lägga tid på mina genomgångar. De gillar att jag ritar på tavlan när det är genomgång. Jag gör tankekartor och de kompletterar sina tankekartor med anteckningar. En elev kostade till och med på sig att säga att;

”- Du har de bästa genomgångarna!”

Vidare lyfte de fram att man som elev förväntas anteckna på lektionerna.

Musiken som alltid inleder lektionspassen lyftes fram. Varken som ris eller ros utan något som alltid är närvarande.

”Du tävlar aldrig om talutrymmet”, sa en elev.

Det är sant.  Något jag även själv jobbar med hela tiden. Försöker lära mig själv att inte gå vägen att höja rösten för att få gruppen tyst utan istället under tystnad och med tydligt kroppsspråk vänta in. Fungerar väldigt bra bara jag inte blir ivrig och vill komma igång innan lugnet lagt sig.

Slutligen så tog de även upp kring var och när man får mest hjälp när bearbetningsdelen av lektionen är i gång. Vill man ha när och mycket hjälp så ska man vara i huvudklassrummet och vill man själv driva sitt arbete så sitter man i grupprummen.

”Du får mer hjälp i klassrummet.”

Eftersom det var sammanfattningar vi skulle träna så drog jag kopplingen till min pappaeftersom så många omnämnt Alfred Nobles pappa. Står det något om Karins pappa på  den här sammanfattningen? Vissa elever såg på mig som om jag för en stund tappat förståndet. ”- Varför skulle det stå om Karins pappa på tavlan?”

Sen förklarade jag och vissa elever drog på smilbanden och kände igen sig själva i sina texter. Viss information är ju helt irrelevant i en sammanfattning.

Vad har Karins pappa med en lektion i skolan att göra?

Tror tanken om vad en sammanfattning ska och inte ska innehålla landade. Det jag tog med mig från lektionen var inte så mycket kring sammanfattningar utan vad eleverna sa om en typisk lektion med Karin. Det hela gjorde mig varm inombords.

Det jag lägger stor vikt vid som viktigt i undervisningen var det som även eleverna observerat som något som oftast finns med på lektionen.

Ett bra pass och en riktigt bra lärdom! Som ett stort fång blommor av tankar att bära med mig i verktygslådan.