Tystnad, alla på plats, ridå…

Då var det dags. En ny grupp ska tas emot. Jag har läst allt som går att läsa om att bygga grupp. Möta nya grupper har jag gjort förut. Jag vet vad det innebär men ändå står jag där på morgonen nervös och pirrig inför ny termin med ny grupp.

Vi har haft överlämningar. Jag har sett bilder. Det är funnits klasslistor. Jag har skrivit ner små anteckningar för att förbereda mig.

Men inget kan ju egentligen förbereda mig för stunden när vi först ska träffas. Hur kommer det egentligen gå? Vilka är eleverna egentligen som jag kommer att möta? Vad betyder egentligen orden som sas på överlämningen? Hur väl stämmer överlämningen överens med mina tidigare erfarenheter av elever och klassrumssituationer. Hur mycket jag än förberett mig så är det nu terminsstart med ny grupp och allt är ett oskrivet blad.

Ridån är nere klockan 0900 på måndag morgon. På skolgården ska vi alla samlas. Rektorn ska välkomna den nya terminen. Själv kommer jag stå vid sidan av med min klasskylt och mentorskollega. Gluttandes genom ridån. Är det fullsatt även denna gång? Är det många i publiken?

På lärarutbildningens första termin fick jag den stora förmånen att ha Anna som didaktik- och retoriklärare. Alla vi som hade Anna var dels lite tagna av hennes fantastiska förmåga att lära ut men också att känna oss trygga. Vid ett tillfälle så pratade vi om varför vi blev lärare. Hade själv då precis efter två misslyckade försök på teaterskolan och otaliga amatörteaterprojekt samt militär och polisambitioner beslutat mig för att det var ju ändå lärare jag skulle bli. Anna tog då ordet och sa;

Ja, som lärare så är du ju både regissör, skådespelare, manusförfattare och biljettklippare varje dag. Känns som ett helt rätt steg att ta.

Vid ett annat tillfälle skulle vi göra en presentation inför de andra lärarstudenterna. Minns inte om vi fick välja temat själva eller om det ar bestämt. Minns däremot väldigt väl att det var oerhört nervöst. Vi hade lärt oss göra manus och vi hade lärt oss retorikens och didaktikens grunder. Publiken denna gång kunde exakt det jag kunde och var exakt lika nervös som jag var.

Efteråt sa Anna som feedback på mitt framträdande:

När jag såg dig därframme innan ditt framträdande, då förstod jag att det här kommer att bli bra.

Styrkan i de orden och makten som finns i vårt yrke är svår att fatta. Här är jag nu 17 år efter examen. Redo att ta emot ännu en ny grupp. Extra pirrigt denna gång är att jag är ny på skolan. Jag är bara en av många vuxna som passerat dessa barns liv hittills. Just i skrivandet stund är jag ett namn på ett papper och en person som för dem saknar relevans och som de har absolut ingen relation till.

Jag är pirrig. Precis som Alfons Åbergs fröken har jag haft lite svårt att sova. Eleverna är nog också lite nervösa. Konstigt nog varje gång innan jag träffar nya elever så tänker jag dem alltid äldre till sättet. Jag tänker dem alltid som superkritiska och kanske till och med dem som ska bli de första som inte kommer att lyssna eller vilja respektera det som jag vill att vi tillsammans ska uppnå i klassrummet.

Varje läsår har jag hittills haft fel. Har hittills alltid mött betydligt yngre, allt studievillig och engagerade elever med stor vilja att lyckas med sina egna studier. Hur blir det denna gång?

Då var det dags en ny termin.

Tystnad, alla på plats, ridå…

Vilka är de rätta orden på avslutningsdagen?

Sommarlovstider är här. Själv ser jag fram emot ledighet semester tid med familjen resor och att bara ha lugna dagar.

Många elever som vi säger hejdå till ser nog fram emot samman saker som bilden av sommarlov säger.

Men fler än vad vi i skolvärlden nog anar ser inte alls fram emot det här.

Som lärare blir jag både nära i relation med eleverna men även en person som alltid håller professionell distans. Måndag till fredag ses vi i klassrummet jag undervisar, stöttar, vägleder med både glad och sträng röst, är personlig, professionell, tålmodig, vänlig. Men när loven kommer och jag längtar hem till mitt så vet jag att det är elever som inte har samma längtan.

Vi önskar dig ett härlig sommarlov! Det känns nog mest som en spark i magen.

Vad erbjuder sommaren dem? Ensamhet? Våld? Tristess? Jobbande föräldrar? Inga rutiner? Inga resor? Ingen mat?

En lång väntan på att rutinen och att en känsla av sammanhang ska komma åter.

Vi ska inte låtsas om som lovet inte kommer. Men vi kan alltid tänka på vad vi säger och vad vi gör.

Jag pratar bland annat redan om hösten och vad som ska ske i klassrummet den kommande årskursen.

Men när det är dags att säga hejdå på tisdag- vad ska jag säga då? Skolstart i augusti? Sköt om dig? Ha det bra? Njut i solen? Bada mycket? Ta det lugnt i sommar?

Vilka är de rätta orden på avslutningsdagen?

Varför säger du bara till mig?

-Det var inte bara jag som gjorde. Varför säger du bara till mig?

Ramen var given. Genomgång från kollegan om ett nytt skrivverktyg som hjälper eleverna att få mer struktur och kvalité på sina texter. Instruktionen skulle bli kort, alla skulle ha lärplattorna ihopslagna och fokuset mot den stora tv-skärmen längst fram. Talutrymmet var kollegans. Dataspelet som pågick på elevens lärolatta var långt ifrån de ramar som givits inledningsvis.- Jag säger till sig för att det är dig jag nu pratar med. Det är genomgång. Du ska precis som alla andra lyssna aktivt och se på vad som händer därframme vid genomgången. Det du gör just nu stör genomgången och hindrar dig själv att göra det du ska.

I sådana lägen förvandlas jag säkerligen i mina elevers ögon till att bara vara den där asjobbiga fyrkantiga människan som aldrig ger sig och alltid säger till just ”mig” och bara ”mig” hela tiden.

Humöret efter tredje tillsägelsen blir inte heller på topp och ordvalet tyvärr inte alltid de bästa varken från mig eller eleven.Det var jag idag. Det står jag för. Titeln ”asjobbig” fick jag efter tredje tillsägelsen när jag bad min elev göra just det som bestämts vara förutsättningen för passet.Inte den roligaste delen av jobbet och definitivt en energitjuvmen i slutändan ack så givande. Efter tredje gången blev det som jag sagt, lärplattorna slogs ihop och fokuset gick till genomgången, och det vi faktiskt bestämt var det som fick gälla. Just i den stunden är vi inte de bästa vänner. Eleven genuint upprörd och känner sig missförstådd av mig och kanske hela lärarkåren. Jag, professionellt markerande och lätt frustrerad, backar och ser mellan fingrarna om något mer halvtokigt sker. Belöningenkommer inte i stunden eleven gjorde som jag sa utan oftast dagen efter. Inte sällan på morgonen. Den där stunden när dagen är ny och allt är möjligt. Ett god morgon och en stund på tu man hand. Inga kompisar i närheten ingen attityd eller show som måste upprätthållas.

– Är så stolt över det du gjorde igår. Du gjorde det vi bestämt. Såg att du fick väldigt mycket gjort efter genomgången.

-Va tyckte du?

-Ja jättebra jobbat. Unna dig själv fler sådana stunder idag det är du verkligen värd.

– Ja det det ska jag göra!

Senare på dagen en blick mot mig när eleven gör det vi bestämt. En stolt nick från mig och senare en klapp på axeln. Tyst samförstånd, det här var bra.

Stora ögonblick och stolta stunder!

Bästa lektionsreceptet

En kaka blir bra gång efter gång om jag följer ett recept och har de rätta ingredienserna. 

Finns det en liknande mall för att få lektionerna att bli bra gång på gång?

Ja, faktiskt så är det ju så att vissa förberedelser skapar förutsättningar som ger mig och mina elever de lektioner vi förtjänar. Med flera år i klassrummet och många stunder av reflektion och finslipning så tycker jag mig kunna presentera sju nyckelingredienser som får lektionerna att fungera bra pass efter pass.

Den tunga sanningen jag hela tiden landar i är att det är på mig som pedagog allt ligger, elevgruppen måste jag förhålla mig till. 

Visst kan det hända saker utanför klassrummet och i klassrummet som jag faktiskt inte kan rå över som påverkar utgången av lektionen men när det gäller att skapa förutsättningar för att få mina elever att lyckas så är det på mig som pedagog som ansvaret ligger.

  1. Att skapa ett lugninför lektionsstarten skapar förutsättningar för alla att lyckas. Lugnet i rummet ger varje elev förutsättning att skapa fokus och förståelse för uppgiften som ska göras. Nyckeln till lugnet tror jag ligger i när jag som pedagog vet när lektionen verkligen börja.När genomgången ska starta så är det bara jag som ledare i rummet som ska ha talutrymmet.
  2. Tydlighet i uppgiften.När jag som lärare vet vad jag vill och vart uppgiften leder till. Då är jag tydlig i mina förklaringar, välplanerad i mina exempel och genomgången hjälper alla attgenomföra uppgiften efter bästa förmåga.
  3. Koppling till kunskapskraven hjälper mig att skapa förståelse för uppgiftens relevans till eleverna. Alla elever vill lyckas med sina studier och vet de vad som förväntas av just dem för att nå de kunskapskrav de strävar mot så kommer motiviationen och kunskapsivern raskt fram.
  4. En tydlig tidsram. Ger jag mina elever en tydlig sluttid, gärna ett klockslag, så ökar det skärpan och motivationen att ordentligt komma igång och slutföra uppgiften. En tydlig känsla av kontroll ges till eleven som själv kan lägga upp sitt studiepass och fördela arbetet efter egen förmåga.
  5. Materialet tillgängligt.Böcker och hjälpmedel nära till hands, tillgängligt för alla och introducerat vid genomgången.Det här hjälper alla att självständigt ta sig an uppgiften och känslan att ha kontroll och möjlighet att ta eget ansvar ökar.Oerhört viktigt att jag som ansvarig inte behöver lämna rummet för att kopiera eller hämta material.
  6. Ge rumsliga förutsättningar. Var förväntas eleverna jobba och hur ska arbetsron vara i de olika arbetsrummen. Här ger jag olika rum olika förutsättningar. Ett helt tyst rum, ett rum för små prat och ett rum för diskussion.
  7. Rätt person på rätt plats. Jag väntar ofta en extra minut innan jag börjar min genomgång. Lugnet som skapas är viktigt att respektera och börjar jag en genomgång som raskt blir avbruten av en som kommer sent riskerar att ändra lugnet till något som inte gynnar undervisningen.

Med dessa ingredienser redo så vet jag att med stor säkerhet blir lektionen riktigt bra och lärdomarna som sprids i rummet skapar självförtroende hos mina elever och god möjlighet för mig att hjälpa mina elever med vad just de behöver. Så ja, det finns ett recept på en lyckad lektion. 

Det jobbiga är inte att hitta ingredienserna och följa mallen utan att hela tiden hålla skärpan på förståelsen att det är på mig som pedagog det ligger om utfallet blir som jag tänkt och vill.

Lärare jag minns

Intervjuades nyligen för ett inslag i Annas och Philips lärarpod. Jag fick frågan; -Varför blev jag lärare? Mina tankar gick omedelbart till en stund i årskurs 5 då jag än idag minns hur jag satt och fantiserade på lektionen. Jag fantiserade om hur jag skulle vara eller framför allt se ut och jobba om jag vore lärare. Vackra kläder väckte mina tankar och teman på lektionerna som matchades av just mina kläder. Vet inte om jag då  bestämde mig för mitt yrkesval men stunden har helt klart påverkat mitt liv mycket.

Har efter frågan ställdes inte riktigt kunna släppa tanken på lärarna som passerat genom åren. Personer som betytt otroligt mycket för min utveckling och varande men som troligen bara fick ett pliktskyldigt tack på avslutningsdagen. Men det som dessa lärare gjorde detfinns definitivt kvar. Det vi lärare gör ger ibland resultat direktmen oftast så jobbar vi med ett betydligt längre tidsperspektiv. Vi påbörjar eller tar vid en kunskapsutveckling som stannar hos oss ett tag och  sedan släpper vi den oftast vid avslutningen till sommaren.

Det är det här vi lärare gör, skapar vågor i omvärlden som påverkar och påverkar åratal efterdet faktiska mötet och stunden faktiskt ägt rum. En svindlande tanke. Det här är inget jag så ofta stannar upp och fundera över mitt i vardagen när grupper ska byggas, kunskapskrav uppnås och projekt genomföras. Men när jag väl låter tanken stanna och verkligen reflektera då svindlar det.

Vi gör skillnad och inte på det lilla viset, vi gör många och stora skillnader hela tiden. Skillnader som påverkar val. Skillnader som påverkar intressen. Skillnader som påverkar framtiden.

Att göra den här skillnaden för en enskild person så gott som varje arbetsdag är det som fått mig att stanna kvar i yrket.Mina gamla lärare är som ett vackert pärlhalsband. Varje pärla bär på en specifik funktion som byggt min egna lärarkarriär och gärning. Modeintresset har jag kvar sedan jag vid 11 års åldern satt där i Rosas klassrum, därav liknelsen. Från alla lärare som passerat har jag lärt mig olika saker som blivit till en del av det jag är idag.

Så en tillbakablick, lärarna jag mött som lämnat de där avtrycken i min lärargärning och mitt liv idag.

Maine har lärt mig att blanda nytt och gammalt, lokalt och nationellt. Med stor hängivenhet berättade hon historier från det gamla och främmande för oss i klassen. Hon lärde berättandets konst samtidigt som vi lärde oss bokstäver och att sätta samman meningar. I hennes kollega Gudrun fick vi musiken blandat med våra nya kunskaper. Gudrun hade alltid spännande kläder som jag minns mycket väl. Valborg lärde mig rabbla konsonanter och  hade alltid en kram på lager.

Vikten av att kunna och använda språk fick jag från Marianne. Vi spelade Café och gjorde Croque monsieur. Pratade och levde franska. Med Bengt gick vi på promenad i byn för att lära oss vad en meander var. Det använder jag fortfarande till mina elever, varför vattnet tar olika vägar i stilla rinnande vattendrag.

Geraldine som med sin enorma energi och hängivenhet lärde oss skillnaden på Sheep och Cheap. Hade nog aldrig vare sig hört eller ens förstått att det var två olika ord innan. Med henne fick vi även smaka på den engelska fruktkakan och lära att plastpåsar är utmärkta förvaringsställen för de material vi skrev som hon skulle rätta.

Madeleine som lärt mig allt om att använda en whiteboard i undervisningen. Vilken tavelteknik och engagemang. Hon var inte en av våra pedagogik eller didaktiklärare, men ingen har som hon lärt mig att undervisa och använda just tavlan för att få elever engagerade.

Anna som hjälpte mig hitta talet. Vid en lektion gav hon som feedback efter jag gjort mitt tal:

– Jag förstod när jag såg dig innan du började att det här skulle bli bra.

Vilken otrolig kraft i de orden, har efter den dagen aldrig tvivlat på min förmåga att lyckas i muntliga sammanhang även fast jag innan dess varit riktigt ängslig att tala. Det här använder jag varje gång mina elever ska presentera något inför varandra.

Sven med en kunskapsbank få förunnad och med en förmåga att berätta och förmedla som gjort minsta gråstentill en skattkista av kunskap.

Tänkt så många möte, så många ord, så många utbyten av kunskap. Jag har jobbat över 15 år som lärare. Hundratals elever har redan passerat, små vågor på ett ständigt brusande hav. Alla har fått sig en puff i någon riktigt. Det är svindlande… tänk om bara någon av dessa tänker tillbaka om några år på de lärare som de träffat och riktningar som de tagit efter skolåren. Vilka blir lärarna de minns?

Gymnasietankar och framtidsdrömmar


Helt plötsligt så är grundskolan snart slut. Nio år är snart avklarade och det tionde året är bara ett sommarlov bort. Att undervisa på högstadiet i årskurs 8 och 9 är att fokusera mycket på det kommande stora valet. Min kollega och jag författade den här texten och skickade hem den i ett veckobrev. Varför gör vi det vi gör i vår vardag när årskurs 8 anlänt?

I undervisningen för årskurs 8 pratar vi mycket om att skapa möjligheter för sig själv? Ju fler godkända betyg du får desto fler valmöjligheter ger du dig själv. Vi som jobbar med eleverna dagligen vill att du får så många val som det bara går. Därför är vi där och dagligen stöttar, pushar, sätter ramar och rutiner och driver arbetet framåt. Vi påtalar ständigt för våra elever att vi måste hålla studiefokus i det vi för för att skapa de bästa tänkbara förutsättningarna inför det stundande gymnasievalet som kommer allt närmare.

I årskurs 8 representerar bokstäverna som finns i betygsdokumentet inte längre bara bokstäver utan poäng som blir inträdesbiljetter till ett gymnasium. Ofta blir våra elever förvånade när de verkligen förstår att vi som undervisar i SV/SO och MA/NO representerar tio av de totalt 17 möjliga betyg som ges.

E ger 10 poäng, C ger 15 poäng och A ger 20 poäng.

Sexton ämnen ska vägas samman och plötsligt så har du en inträdesbiljett till din skolframtid. På webbplatsen Gymnasieguiden finns information om olika skolor och vad som krävdes vid senaste antagningen för att komma in på respektive skola. Via skolverkets film Gymnasievalet finns också mycket bra och konkret information att tillgå.

Gymnasiemässan i november. En gigantisk mässhall. Många gymnasieskolor ställer ut och massor med högstadieungdomar kommer på besök. Boka in nästa års besök redan nu. Vi kommer åka dit under skoltid men ett ytterligare besök med er därhemma ger helt andra perspektiv.

Utbudet är enormt!

Variationerna oändliga!

Vad ska JAG välja?

Lättare väg att börja är nog att fundera på vad jag INTE vill göra. Vill jag jobba med händerna eller vill jag läsa mer teoretiska ämnen?

Är det ett praktiskt spår jag lockas av så funder kring om det är människor, råvaror eller maskiner som lockar? Är jag en omhändertagande person eller är tekniska apparater det bästa jag vet?

Är det ett teoretiskt spår som lockar så fundera kring vilka skolämnen idag som alltid känns utmanande på rätt sätt?

Vad är det DU vill göra? Vad känns rätt för DIG?

I skolan under årskurs 8 så är samtalet om gymnasiet närvarande så gott som dagligen. Särskilt nu i utvecklingssamtalstider.

Vilka mål vill du sätta för dig själv?

Vad krävs för att komma in på den utbildningen som lockar dig?

Vilka planer är möjliga att uppnå just nu för dig?

Hur behöver du jobba för att nå dina mål?

Konkreta tips som vi lärare på högstadiet ofta ger är att sitta nära läraren, läs/lyssna till faktatexterna och gör sammanfattningar. Anteckna när det är genomgång. Svara noggrant på de uppgifter som vi gör i skolan. Håll inlämningsdatum och skjut inte upp uppgifter. Titta på nyheter. Se till att du lär dig begreppen som är viktiga för arbetsområdet. Håll igång läsningen även hemma gärna 5-10 sidor bokläsning varje kväll.

Vårterminensmål i årskurs 8 måste stå i realitet till de slutmål som jag strävar mot i årskurs 9. Om jag strävar mot ett slutmål C i årskurs 9 så behöver vårens i betyg i årskurs 8 minst vara E. Känns just det ämnet svårt och ofta motigt så kanske det är bättre att sätta höga mål i andra ämnen.

Vi lärare handleder under arbetsgång med fler tips. Var fungerar det bästa för dig att studera? Vilken studieteknik är lämpligast att använda för den här uppgiften? Hur ska du göra för att utveckla ditt textskrivande? Vilka olika sätt finns det att angripa ett nytt ämnesområdet? På vilket sätt kan du lösa en uppgift så att svaret blir korrekt men även visar upp de förmågor som momentet behandlar?

Allt detta för att våra elever när höstterminen i årskurs 9 går mot sitt slut ska vara redo för det stora beslutet och det stora valet som ska ske direkt efter jullovet slut. Gymnasieval inför skolstart höstterminen 2020.

Vi ses på måndag!

En tydlig förändring i mitt förhållningssätt som jag vet att jag gjort bara de senaste veckorna är orden- Vi ses på måndag!

Som lärare blir jag både nära i relation med elevernamen även en person som alltid håller professionell distans. Måndag till fredag ses vi i klassrummet jag undervisar, stöttar, vägleder med både glad och sträng röst, är personlig, professionell, tålmodig, vänlig. Men när fredagen kommer, klockan närmar sig tre och jag längtar hem till mitt så vet jag att det är elever som inte har samma längtan.

Två långa dagar innan rutinen och förutsägbarheten är tillbaka. Till dem kan jag inte önska god helg eller fråga vad gör du i helgen?

Till dem kan jag bara säga; Vi ses på måndag!  Med dessa ord ger jag ett löfte och en påminnelse om att på måndag är rutinen åter. På måndag lovar jag dig åter kunskap, personlig professionalism och hela min uppmärksamhet mellan 0800-1530.

Tidigare år har jag önskat god helg och berättat vad jag ska göra i helgen. Det har jag faktiskt slutat med. Visst är jag personlig, berättar historier från min vardag och min egen skolgång. Men framför allt är jag läraren, mentor, den vuxen i skolan.

Som lärare möter jag många människor och livsödenpå bara en dag. De som älskar skolan,  de som skadar sig själva, de som har ångest, de som har allt och de som har ingenting, de som vill och de som tappat gnistan, de som svälter sig och de som äter för mycket, de som får allt och de som har inget, de som har en vuxen som blir arg och de som har en vuxen som helt enkelt slutat bry sig.

För alla dessa elever är jag rutinen, strukturen och en närvarande vuxen. Jag är där. Det här står orden för som jag säger på fredag eftermiddag. På måndag ses vi igen- då lovar jag dig åter kunskap och rutin. Vi ses på måndag!