Vi hade fått en leverans till terminsstarten. Ja, ni vet. Nya saker, fina saker, pennor, papper, böcker och en jordglob. Härliga tider. Massa fräscht material- vi blir alldeles rusiga av tanken och känslan. Plocka upp. Göra fint. Förbereda sig inför den nya terminen. Kollegan försökte få ihop jordgloben, det är inte helt lätt, utan att lyckas. Aningen pressad av tiden och kanske inte lagd åt det pilligaste tekniska uppgifterna så gav kollegan upp.
Är själv inte den som brukar få liknande uppgifter i hemmet då jag mer är lagd åt snabbt men inte alltid rätt hållet. Men tänkte nu ger jag globen ett försök. Jag ska överraska kollegan med en fint lysande glob klassrummet när hon kommer åter. Sagt och gjort. Ovanligt lugnt och metodiskt tog jag mig an uppgiften. Helt lätt var det inte men helt plötsligt så var sfären på plats. Meridian fäst på den nordligaste delen av globen. Lampan lyste. Så stolt över mig själv. Jag lyckades.
En stund senare kommer kollegan in och ser min arbete. En tystnad inleder kommentaren för att därefter följas av ett sakta… var det geografiläraren som satte ihop globen?
Helt oförstående svarade jag- Ja!
En ändå längre tystnad följde varav jag tittade på globen och insåg att jag i min iver att göra uppgiften inte för en sekund tänkt på om världsdelarna hamnat rätt. Där satt nu Sydamerika ihop med Afrika. Och ja- ni förstår fortsättningen. Globen var ihopsatt men det var ju på intet sätt rätt. Det var ju HELT fel.
Vi skrattade gott och jag funderade ett varv eller två om hemmet, som redan placerat mig i facket snabbt men inte alltid rätt, skulle få bli bjuden på detta skratt eller ej.
Sen landade tanken i undervisningen. Det här har ju hänt så många gånger. En elev kommer fram SÅ nöjd och stolt över sin prestation men det hela är ju helt enkelt fel. De har jobbat och fixat. Särskilt de tillfällen när de jobbat riktigt länge blir det såklart extra knepigt. Ärmen sitter på tröjanshals, Nordamerika har hamnat i Sundsvall på den superfina färgglada planschen, varenda punkt har blivit ett utropstecken i den handskrivna arbetet, kvadraten har blivit en rektangel av tusch och potatismoset har blivit en potatissoppa.
Hur bemöter vi sådana situationer? Vad säger vi då?
Det här blev ju fel?
Nej oftast inte alls. Mer som ett;
Oj, hur tänkte du här?
Missförstod du uppgiften?
Oj så fint- det här var ju nytänkade?
Bra jobbat?
Ska jag säga något alls eller bara låta det vara?
För då gäller det verkligen att ta till hela sitt register av verktyg. En supersnabb analys. Vem är eleven? Hur klarar den här eleven av motgångar? Är det elevens första försök att ens göra något denna termin eller är det en elev som gjort många uppgifter tidigare? Hur väl känner vi varandra? Vilka typer av samtal har vi haft förut? Vilket humör är eleven på? Vilket humör är jag på? Vad har hänt under min dag tidigare- i vilken humörsform är jag att ta det här samtalet?
Har jag haft en dag som varit enligt plan. Ja då är jag troligen helt förberedd att tänka klart och göra denna blixtsnabba bedömning av läget. Har jag haft en dag som gått helt utanför plan- ja då vet vi att min möjlighet att hantera situationen på ett ultimat sätt minskar drastiskt.
Hur har elevens dag varit? Ett blixtsnabbt beslut behöver tas. Situationer som dessa ska såklart förhoppningsvis leda till de bästa av läranden men kan även bli tillfällen som personen som gjort ”felet” minns för resten av livet som en väldigt jobbig stund.
Minns själv när jag i lågstadieåldern varit med pappa på hans jobb och mätt ett äpple på den stora matvågen i affären. Rackarns stolt var jag över att jag dels provat en våg men även faktiskt vägt ett äpple och fått en faktiskt vikt. Så stolt var jag att jag även tog mod till mig att berätta om det här för klassen. Jag vet vad vad äpplen väger. Därefter tog min stolthet över stunden slut. Minns idag bara känslan av hur dum jag varit som trott att just den kunskapen om äpplets vikt var något som var värt att berätta. Inte hade jag då tänkt på att alla äpplen väger olika. Jag var bara så stolt över att jag hade en vikt.
Vill ju inte att dagen fortsätter med ytterligare ett ”fel”. Bara för att jag inte hittar det exakta bemötandet just där och då.
Vilket bemötande ska jag då ha? Vilket är det ultimata verktyget?
Karin bygger undervisning 