Med dessa två ord beskrevs jag nyligen av en annan i ett sammanhang. Mina vänner och min familj höjde högt på ögonbrynen när just dessa två ord återberättades som en beskrivning av mig. Jag måste säga att jag själv blev lite förvånad.
Fyrkantig och tråkig
Seriös och förutsägbar
Kantig och opersonlig
Är ord som jag tänkte att någon som inte riktigt uppskattat något jag gjort skulle beskriva mig med men knappast oseriös och flamsig. Men ordet är som bekant fritt och även fast det så klart fick mig att fundera så var det inte så mycket mer med det. Tills tanken vände och jag började fundera på yrkesvardagen.
Om nu dessa ord som beskrev mig skulle nå en vidare krets låt säga vid en konferens där personer omnämns för att andra personer ska få en bild av just dem. Då blir det mer allvar i orden. En persons omdöme om exempelvis mig blir då plötsligt väldigt värdefullt. Vandrar orden sedan vidare till exempelvis en blivande arbetsgivare eller kollega så kommer ett väldigt allvar bakom orden.
Det som fick mig att verkligen tänka efter var just orden som kan användas när vi beskriver våra elever.
Svag, lat eller omotiverad.
Elever ska beskrivas med några få precisa begrepp. Inte helt sällan kommer ord som duktig, ansvarstagande, rörig, ofokuserad upp. Ord som kanske beskriver en händelse eller en liten del av en personlighet. Utryckt ur ett sammanhang. Men när vi i skolvärlden vid överlämningar säger dessa ord så får de per automatik ett väldigt stort sammanhang.
Två ord om en elev kan sedan avgöra en hel del kring hur skolvardagen sedan blir tills relationen fått visa vem personen verkligen är. Ord som kan komma att följa eleven under de näst kommande tre åren. Ord som om eleven själv hör kanske påverkar självbilden för eleven en oöverskådlig tid framöver.
Kan inte säga att det är lätt att beskriva en person med några få ord. Men att ta ord som faktiskt säger något om kunskapsläget och progressionen i skolarbetet gör ju det hela lättare och fungerar även när orden tas ur sitt sammanhang. Att däremot säga två lösrykta ord som beskriver hur någon eventuellt är kan ju så lätt bli fel.
Drar mig till minnes ett utvecklingssamtal som i min familj återberättats många gångar. Min mor som är en mycket vän person förvandlades till en frustande tjur när hon fick höra att min brors kompis (?) var DUKTIG han. Underförstått min bror hade en del att lära av sin studiekamrat i den frågan.
Är det en person som alltid gör exakt vad den vuxne ber om när den vuxne är där. En person som fyller i papperet exakt som läraren tänk. Eller är du duktig om du löser uppgiften men tar en väg som den vuxne inte tänkt och kanske faller utanför ramen när uppgiften löses?
Det är inte lätt att göra en överlämning och berätta om en annan person. Det är inte lätt att göra det vi gör i vår vardag. Men det är dessvärre lätt att sätta en stämpel på någon utan att den på något sätt faktiskt stämmer överens med den verklighet som de flesta av oss delar.
En oseriös flamsfia – var orden jag fick. Vilka tror du att du får? Vilka ord användes vid senaste överlämningen som fick dig att reagera?
Karin bygger undervisning 
3 reaktioner till “Den oseriösa flamsfian- det är jag det!”