Barnkonventionen- elever får lära av varandra

På min skola så arbetar vi, precis som alla skolor, men att våra elever ska känna sig trygga. Trygghetsarbetet tar en särskild plats på våra möten i kollegiet och i våra möten med eleverna på mentorstid och självklart i ämnesarbetet.

Inte för att vår skola är varken mer eller mindre än någon annan skola kring trivsel och trygghet utan för att det här är något som vi skolor ska jobba mycket med. Den här månaden är det Barnkonventionen som står i centrum.

Vi, precis som säkert stora delar av landet, ska uppmärksamma Barnkonventionen och vad den innehåller.

I mina klassrum så pågår precis det här arbetet. Men just nu är det inte jag som ska stå för undervisningen. Jag sätter ramarna;

Det här ska vi jobba med.

Det här ska ni öva och lära er av det här.

Den här tiden ska det vara klart.

Eleverna kommer att :

Jag som ledare kan efter gruppindelningen och förberedelserna är klara stå där i klassrummet och spana ut över arbetet.

Att lyssna på samtalen i rummet är en ren fröjd.

-Hur förklarar man ordet skyldighet så en sexåring förstår?

-Vi måste ha en bild här så de förstår?

-Vem säger vad?

-Hur länge orkar en 8-åring lyssna?

-Hur förklarar jag Barnkonvention?

Dialogen är på topp och det energifyllda fokuset i rummet är nästan greppbart. Helt plötsligt frågar någon:

-När slutar vi egentligen?

Ops, tid att plocka ihop. Jag skulle vilja göra det här hela dagen med er säger jag.

-Ja med säger en av eleverna.

Klassrummet töms och halvklara affischer läggs i ett skåp för säker förvaring.

Kommer eleverna lära sig något av arbetet- mycket troligt.

Kommer de elever som får besök av oss lära och minnas av mötet- mycket troligt.

Således tid att uppmärksamma barnkonventionen.

Publicerad av fruboberg

Legitimerad grundskolelärare i de samhällsorienterande ämnena, förstelärare, Skolambassadör för EU, bloggare för Skolvärlden, bloggare för PedagogHuddinge samt bloggar på KarinByggerUndervisning.