Karin bygger undervisning

En skoldag, en skolvecka, ett skolår. Oändligt med möten, samtal, kunskapsutbyten och erfarenheter.

Vissa stunder tänker man varför gör jag det här? Speciellt i de stunderna när fokuset och kärnan i uppdraget känns väldigt långt borta. Havererade kopieringsmaskinen, insamling av papper, översvämmade toaletter, trasig elkontakter, skåpförvirring, skolplattform och arga tonåringar.

Så kommer de där stunderna som ett vackert band guldklimpar. Stunder som man önskar kunde stanna kvar som ett rus i ens närvaro när saker och ting inte alls känns på topp.

Där stunderna som inte riktigt kan beskrivas men ändå verkligen måste berättas om. De där stunderna som kanske bara varade ett ögonblick med därefter är det aldrig sig likt i mötet igen.

Saknade dig på lektionen idag. Plötsligt en blick en inbjudan och en historia. Det där lilla mötet i vardagen som lika gärna kunde blivit ogjort men som känslan ser och vet att det här är just nu det viktigaste. Å det ger resultat varje gång. Nästa gång det blir tufft så kommer våra möten kunna bli av alla slag men när förtroendet infunnit sig så kan jag i min roll markera och eleven vet att jag bryr mig och visar det i vad jag gör.

En annan stund när en elev som helt oväntat tar till orda och visar en kunskap ingen anat. Kunskapen startar en kedjereaktion av samtal som ger så mycket. Gruppen binds samman förtroende växer och nästa gång vi ses har ett betydelsefullt kit lagts till. Kunskapen kommer garanterat vara i fokus.

Den tredje en tyst person som plötsligt tar mod till sig att stanna kvar efter lektionen dröjande. Kommer sakta fram och säger;

– Du är verkligen den bästa läraren jag någonsin haft. Ville bara säga det.

Just dessa band av guldklimpar är det som gör att yrket är så lockande. När man radar upp dem sida vid sida. Om jag på så sätt kunde visa dem för resten av världen vad det verkligen är. Ett vackert och mycket exklusivt band av guldpärlor. Då skulle det här vara det mest eftertraktade yrket i hela världen och inte bara för oss redan övertygade utanför alla andra också.

Ibland har man tur att få tre sådana möten på en vecka… ibland är det längre mellan stunderna. Men när det händer då griper de tag och det vackra bandet blir längre och guldklimparna allt mer speciella.