Karin bygger undervisning

För varje undervisande år som går blir det tydligare och enklare att lyfta blicken och verkligen hitta det som binder samman läroplanen och undervisningen men verkligheten som väntar efter skolåren.

Hur hjälper vi alla elever att hitta sin samhällsröst?

Orden är inte mina, utan min kollega Annas vars intervju du kan höra om du följer länken ovan, men sammanfattar väl det jag tänker är själva kärnan i uppdraget.

Det samhällsorienterande ämnena har oändligt med centralt innehåll och kunskapskrav men jag tycker det är fullt görligt att genomföra. Lyfter jag blicken och ser över allt med ett helhetsperspektiv så är det kloka ansvarstagande samhällsmedborgare redo för en komplex värld som ska lämna mig våren i åk 9.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Som hjälp att lyfta blicken har jag kapitel ett och två i läroplanen som ledstänger. Utgår jag från dem och tänker att värdegrunds och demokratiarbetet ska genomsyra allt vi i skolan gör så blir det betydligt mera möjligt att hantera. Samtal och rättigheter och skyldigheter ska finnas i alla sammanhang. Märker även att lägger jag fokuset här så kommer elevernas engagemang också som given.

Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

När jag nu ser tillbaka på ännu ett läsår så ser jag tydligt ett mönster i det jag gör och har gjort i många av mina yrkesverksamma år.

Barnkonventionen är alltid närvarande med olika fokus beroende på var under läsåret vi är. I början av läsåret fokuserar vi mycket på;

Hur ska vi ha det tillsammans i klassrummet? Hur är vårt klassrum en del av hela Sveriges demokrati?

Hur ska vi tillsammans möjliggöra att allas rätt till undervisning möjliggörs i vardagens olika delar?

Hur respekterar vi tystnaden eller talutrymmet när vi ses i helklass?

När terminen är i gång hamnar fokuset mer på begrepp som de förväntas kunna i sammanhang de behöver lära.

Det är en rättighet att få sin utbildning och då har alla en skyldighet att ge förutsättningar så att alla kan ta till sig instruktioner. Ingen har rätt att störa någon annans rätt till utbildning. Att ge alla förutsättningar att faktiskt höra en instruktion och genomgång är något vi har en skyldighet att bidra till. Det här är något som jag ofta återkommer till i min undervisning på olika sätt.

Därefter kommer barnkonventionen och de mänskliga rättigheterna upp i diskussioner vi för i samtliga av ämnena. Rättigheterna och skyldigheterna som kommer med att leva i en demokrati blir ständigt närvarande och del av en jämförande diskussion.

Vilka förutsättningen har olika länder att hantera exempelvis en epidemi och samtidigt garantera sina medborgares rättigheter?

Varför ska beslutsgången i det offentliga systemet vara långsamt?

Vilka möjligheter hade Marie-Antoinette att påverka sin situation?

Diskrimineringsgrunderna är också alltid närvarande. Både i hur vi angriper diskussioner men även i mitt förhållningssätt. Har tidigare skrivit om anpassningar jag gjort i exempelvis religionsundervisningen. Anpassningen väckte upprörda känslor hos lärare som läste då de ansåg att alla elever måste fullfölja samma undervisningar som övriga trots att de gått emot elevernas religiösa övertygelse. Likväl att jag alltid måste tänka professionellt och inte ta politiskt ställning i exempelvis val även fast jag kan tycka att resultatet var fel.

Vilka möjligheter har du i din religions- och åsiktsfrihet

Med de här tankarna lyfter jag blicken och ser på innehållet för läsåret och allt blir plötsligt mer möjligt och övergripande. Med nya läsårets början kommer vi börja fundera kring;

Tar du ansvar för din yttrandefrihet?

Med det stundande valet i USA och den våga av information och desinformation som följt pandemin vi just nu befinner oss i- känns frågan som alltid högst relevant. Samtalen som eleverna har sinsemellan och tråkigheterna som följer när någon gör en tråkig kommentar i ett socialt forum.

Därefter kommer frågorna kretsa kring bakgrunden till varför världen beslutade efter 1945 att vi tillsammans behöver skriva ner grundläggande mänskliga rättigheter och att dessa ska vara något som gäller alla och ska respekteras av alla.

Det här blir grunden när skolarbetet åter börjar i augusti och jag tillsammans med mina elever ska fortsätta vägen att hitta vår samhällsröst.