Stäng dörren!

En kanske liten men ändå inte så liten sak jag helt enkelt inte lyckas med vare sig hemma eller på jobbet är att få alla under 18 år, ja faktiskt en hel del över den åldern också, att stänga dörren.

Jag ber trevligt, jag ber strängt,  jag bönar och jag förklarar- stäng dörren. Efter varje gång jag förklarar är det som om alla mina instruktioner bara försvinner när det är en ny dörr, en ny timme eller en ny dag. Det är kollektiva och enskilda förklaringar men inget verkar fungera.

Sen såklart de där gångerna när dörren åker igen och jag undrar om huset, dörrkarmen och självaste dörren är hel över huvudtaget eller om allt nu bara kommer att rasa ner. Det handlar inte det här inlägget om.

Att glömma stänga dörren. Ursäkterna är som oftast alltid väldigt gulliga, förståeliga och förklarliga. 

Jag står och har genomgång- är mitt inne i en monolog om något såklart oerhört spännande när dörren öppnas och in tassar en elev, springer en elev, anländer en kollega – dörren förblir öppen. Vi har tyst läsning och någon kommer tillbaka från toaletten. Det är enskilt arbete och alla pysslar på med sitt. Situationen varierar men dörren förblir öppen.

  • Förlåt jag glömde dörren ville bara komma in så tyst det bara gick när jag kom försent. 
  • Förlåt jag glömde.
  • Förlåt jag hade så fullt i händerna.
  • Förlåt trodde den som kom bakom skulle stänga.
  • Va- dörren?!?!?!?

Beroende på mitt humör och vad som hänt under dagen reagerar jag troligen på någon av följande olika sätt… 

  • den att föredra är att jag fortsätter med min genomgång eller vad jag nu håller på med utan att tappa tanken- går själv lugn och stänger dörren som om inget egentligen har hänt.
  • den helt okej varianten är att jag fortsätter min genomgång men markerar med en stint stirr och mer demonstrativ promenad mot dörren.
  • den som kan gå bra eller inte alls. Signalerar med teckenspråk till eleven. Stäng dörren. Om eleven fattar så blir det toppen. Förstår inte eleven så blir det som i exempel fyra.
  • den helt klart mindre bra. Jag avbryter min genomgång och säger åt eleven att stäng dörren nästa gång. Den här är inte bra för mycket troligt blir jag själv på dåligt humör, alla i rummet tappar det fokus vi byggt upp och eleven beroende på vem det är kan också bli på dåligt humör- helt beroende på vad förklaringen till den sena ankomsten var.
  • den sämsta. Jag avbryter genomgången och ger mig inte förrän eleven själv gått upp och stängt dörren. De flesta elever sticker direkt upp och stänger dörren utan problem. Men har jag och gruppen otur så blir det diskussion och då tappar vi alla fokus och troligen har vi både en Karin och en elev på dåligt humör.

Självklart pratar jag med eleverna om att stänga dörren och hur man gör när man kommer in i ett rum. Särskilt när vi alla fått observerat och deltagit i en av de mer burdusa öppningarna av dörren eller de mer nonchalanta entreerna där andras välbefinnande och studier ignoreras. Alltid lika knepigt att ta samtalet om dörren med eleverna när det kan ha varit en engagerad kollega som dyker upp och direkt är angelägen att genomföra sin uppgift och kanske tar över talutrymmet i klassrummet eller med hela sin kropp demonstrerat att INGET är viktigare än vad denne kom för att göra. 

Men vi pratar om dörren. Har även försökt att ha den öppne men tappar själv fokus omedelbart av allt som händer utanför. Hemma pratar jag om dörren- särskilt ytterdörren som alltid ska vara stängd. Om kanske någon där hemma inte ens är medveten om att någon kommit hem och plötsligt överraskas man av en öppen dörr. Boendes i en trappuppgång på sjunde våningen delandes vångisplan med 5 andra lägenheter så kan pinsamma situationer utan tvekan uppstå. 

I skolan pratar jag om dörren. Då oftast klassrumsdörren eller grupprumsdörren eller hemvistdörren. Den ska vara stängd. Jag pratar snällt, jag pratar förklarade, jag tar till alla mina pedagogiska knep som fungerar på både det ekonomiska kretsloppet och satsdelarna.  Jag pratar strängt, jag använder kroppen, jag pratar tyst och jag pratar högt om dörren. Men jag når inte fram…

I första säsongen avsnitt fyra av tv- serien Seinfeld talar Jerry själv om sin dörr och det fantastiska inbrottssäkra låssystemet han skaffat. Kramer har glömt stänga dörren och lägenheten har utsatts för ett inbrott. Dörren har bara ett designfel: DÖRREN MÅSTE VAR STÄNGD! 

Stäng dörren- hur svårt kan det vara!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s