En penna

Få saker är så förknippat med skola och kunskap som en enkel penna. Samtidigt är pennan en av de saker som ofta inte är var den förväntas vara. Strategierna att få pennan dit den förväntas vara är olika och ofta föremål för diskussion.

Vissa lärare löser frånvaro av penna genom att uppmärksamma eleven på att det är elevens ansvar att vara redo för lektionen och således gå och hämta en penna. Andra markerar tydligt för eleven att pennans frånvaro inte är okej, kanske till och med gör en notering i kalendern. En tredje grupp delar ut pennor.

Jag tillhör den sistnämnda gruppen.

Ingen i mitt klassrum ska behöva ödsla tid på leta efter en penna.

Det kan verka enkelt att ta med sig en penna. Hur ska du annars kunna skriva och få ner saker på ett papper? Men så enkelt är det inte. Vissa elever sitter 20 minuter av lektionen innan de upptäcker eller vågar berätta att de inte har någon penna. Att då låta dem gå ut ur rummet för att själv leta penna skulle innebära att värdefull inlärningstid går till spillo. Andra elever tycker att det är den bästa ursäkt i världen att få röra sig bort från det som är svårt och istället söka en penna. För vissa är det helt enkelt så att en penna bara försvinner och inte kommer åter.

Därför har jag valt strategin att alltid ha med pennor. Att som elev bli erbjuden pennan kan vara riktigt spännande.  Eleven får känna sig lite utvald och speciell när denne får låna något av mig. Att låna något kan också vara en bra isbrytare i en ny relation. Jag kan även se att de blir en vinst i förtroende och eget ansvar. För aldrig är det väl så noga att lämna tillbaka något som när du fått ett alldeles eget förtroende.

Mitt pennfodral har alltid varit öppet, fylld med pennor.

Ingen ska behöva gå ut ur klassrummet eller ägna värdefull lektionstid åt att leta efter  en penna. Sällan eller aldrig försvinner heller dessa pennor, de tillhör ju någon som bryr sig att det ska gå bra  för dig.

Jag tänker att vi alla vill lyckas. Många av oss behöver hjälp att få de förutsättningar som behövs för att det ska gå så bra så möjligt. Ett litet fodral fullt av pennor kan således vara skillnaden mellan en lugn lektion med fokus på kunskap och en timme av vandrande bort från det som är svårt.

Skoluniform, lösnaglar och ordningsbetyg- att jämföra skolsystem

Jag tillbringar mycket tid på Irland i släktingar sällskap. Ofta hamnar vi i jämförande samtal kring vardag, skola och jobb. Skolstart får mig varje år att häpnas över de otroliga skillnader som våra länder tampas med.

Båda system med samma grundmål- hjälpa våra elever att lyckas och utvecklas så mycket med sina studier som det bara är möjligt.

Sen kommer de stora skillnaderna. Hur gör vi för att ta oss dit?

Att den svenska skolan tampas med en del utmaningar behöver man inte söka länge för att få information om. Men att vi i Sverige skulle prata om de höga kostnaderna som föräldrar har inför skolstart känns oerhört främmande. Eller att jag som förälder våndas inför att klara kopieringskostanderna för barnens skolgång eller hur lunchlådorna ska ordnas under veckan.

Det är inget som är närvarande i diskussionen.

Inte heller diskuteras det om kvarsittning ska ske på lördagar eller om nagellacken som barnet har på sig kommer att bli föremål för avstängning eller inte.

Inför skolstartspenderar en förälder på Irland, för ett barn i motsvarande grundskolan, 500 Euro på måsten så att barnet ska kunna vistas i skolan. Det betyder korrekt uniform så eleven får vara i skolan. Därtill kommer stora utlägg så eleven kan delta i undervisningen exempelvis böcker, pennor, Ipads och allt annat som behövs. Till och med affärerna bistår med checklistor inför skolstart.

Alla som läst Harry Potter serien vet hur familjen Weasley tampas med att försöka få det hela att gå ihop inför skolstarten. Inte minst beskrivs hur Malfoy hånar Ron för hans begagnade kläder och använda skolböcker. Pressen att få pengar till skolstarten skildras även i litteraturen.

Skulle barnet sedan eventuellt få behov av doktor vid en halsfluss behövs också minst 50 euro.

Sen tillkommer de fortlöpande kostade för kopiering, utflykter, simskola och annat som är en del av den ordinarie undervisningen. Allt ska betalasur föräldrarnas egna ficka under pågående termin.

Mataffärerna i sin tur laddar upp med erbjudanden på sockerfria färgglada drycker och extra stora chipspåsar att skicka med lunchsmörgåsen.

Vissa irländska skolor har även ett systemet med ordningsbetyg.

Varje vecka sammanställs elevernas uppförande i ett formulär som skickas hem till föräldrarna. Har barnet skött läxan väl eller hjälpt till i klassen så blir det en bra intyg för veckan. Har eleven däremot uppfört sig illa, använt brun utan sol eller haft lösnaglar så blir lappen som kommer hem för påskrift mindre trevlig.

På det kan kvarsittning, som utförs på lördagar, utdelas om tillsägning inte räcker. Efter tre kvarsittningar kan eleven stängas av från skolan.

Inget system är rätt eller fel bara väldigt olika.

I min tanke så blir mina funderingar om skolportalens varande eller hackande ljud på tv-skärmen via air-play en intet fråga.

Blir mest bara otroligt nöjd med det jag har och ständigt ta förgivet att både få och ge.

Om vi skulle sammanställa en lista och sätta upp inför skolstart över vad mina elever behöver för att vara i skolan vad skulle då stå på den?

Skulle jag sedan på det försöka sammanställa någon slags lista över vad som skulle rapporteras i ett, som vissa partier lagt fram, framtida ordningsbetyg så blir min tanke helt blank. Skulle jag på fullaste allvar efter närmare sex års högskolestudier i pedagogik och samhällsorienterandeämnen kryssa i rapporter om elevernas beteende och veckovis rapportera det så skulle skolvärlden tappa sin lockelse för mig.

Måste släppa den senare tanken för nu och återgår hellre till listan.

Vad behöver en elev i svensk skola ha för att kunna delta i undervisningen?

%d bloggare gillar detta: