Är lovet slut eller?

Måndag morgon och första lektionspasset efter höstlovet. Rutinerat tänker min kollega och jag att eleverna får ta första halvtimmen till att hälsa på varandra.

Vi har väldigt sociala elever. Fick de så skulle de ägna minst första halvtimmen kanske till och med timmen varje dagåt att hälsa på varandra. God morgonkram, god morgon high five, god morgon klapp, kolla läget i det oändliga varje morgon. Det här är ju inte hållbart naturligtvis men efter ett lov, varför inte.

Vi tänkte en halvtimme sen kör vi.

Själv var jag väldigt engagerad. Nytt ämne skulle introduceras och några gamla saker följas upp.Jag hade dels varit ledig men även varit på fortbildningskonferens och helt klart redo för lektion. Nu kör vi!

Vissa elever kom in, satte sig och var redo.Lektionsdag är lektionsdag. Andra gick runt och fortsatte hälsningsritualen. En tredje grupp kom in i klassrummet och fortsatte helt enkelt konversationen som de fört utanför.

Snappade upp ord som; inte sovit på hela natten, inte sovit på tre dagar, trött.

Som sociala zoombies vandrar de runt, med uppspärrade yrvakna uggleögon, näsorna ivrigt vädrandes efter nästa person att hälsa på.

Ännu en gång förbannar jag min, tydligen även kollegans, totala glömska av att ha högstadieelever tillbaka efter lov. Varför ens försöka ha något vettigt på förmiddagen efter ett lov? Varför inte helt enkelt köra filmkortet? Låta dem snacka av sig och umgås första delen av dagen. Sen är de förhoppningsvis redo.

Innan lektionen var jag redo men vad gör det om eleverna inte riktigt är med på banan? Det gör ju mest mig irriterad och inte får jag mer fokus från dem för det. Tvärtom så blir jag arg och till ingen nytta.

Sedan som ett mirakel, varje gång, dag två efter lov så är de flesta åter på studiemode. Dagen innan har liksom aldrig hänt.