Det finns tillfällen när mina verktyg tar slut. När jag inte har fler idéer hur jag ska hantera en situation. När jag testat det jag har i mitt verktygsbälte. Jag har försökt använda verktyg i nya situationer och jag har försökt att spana över horisonten för att se hur andra hanterar verktygen. Jag har verkligen försökt allt som jag kan tänka. Ändå får jag det hela att inte fungera.
Det är dags för nästa steg. Jag behöver kontakta elevhälsan. För när jag behöver hjälp ja då behöver jag hjälp. Mina verktyg är slut.Två portar kan nu öppna sig.
Den ena är en omedelbar- vilka anpassningar har gjorts? Här måste jag erkänna att jag ofta kan bli lite frustrerad. Jag har ju testat allt som jag har i min arsenal- tror ni inte på mig? Men det är klart. Att verkligen ställa upp en lista vilka anpassningar/differentieringar som gjorts hjälper både min reflekter och EHT teamet att se vad som gjorts och för att därefter få en klar bild vad blir nästa steg. Men det här reflektion steget är inte det jag vill höra såklart… jag vill ha hjälp nu!!!
Sen kan det vara att jag faktiskt får konkret hjälp. Men även här kan det vara två olika vägar som kommer att tas. En hjälp kan ju faktiskt vara att jag behöver reflektion hjälp kring min egen undervisning. Kommer det vägvalet ja då kommer vi på en ordentlig balansakt.
Görel Fred formulerade det så väl i sin bok Handbok i föräldrasamtal från 2015
När människor inte hör vad du säger- ställ dig fråga- hur intresserad är jag att höra andras uppfattningar?
Hur villig är jag att sätta mig ner och reflektera över min undervisning när jag känner att jag verkligen provat allt som finns i mitt verktygsbälte? Jag vill ju ha hjälp!!! Hjälpen kan ju vara att jag behöver tänka till kring min struktur i undervisningen eller kring mitt relationsbyggande. Det här är det inte säkert att jag vill höra och ta till mig- jag vill ju ha konkret hjälp! Men sen är det ju även så att samma reflektion behöver ställas av den andra parten. I det här fallet skolan som stort. När människor inte hör vad du säger- ställ dig fråga- hur intresserad är jag att höra andras uppfattningar? Är det något i hela skolans organisation som behöver ändras? Något som faktiskt inte fungerar som det välsmorda kugghjul det faktiskt borde. Vem är då villig att lyssna när jag ber om hjälp?
Men sen kan det ju även bli så som jag först tänkte när jag faktiskt bad om hjälp- för det händer ju inte så ofta. Här har vi verkligen något att bita i. Vi som skola behöver tänka om och tänka nytt. Här har vi en situation där det kanske behövs en extra resurs, ett eget rum eller helt enkelt ett mindre sammanhang för att den sista pusselbiten att ta ett steg framåt ska vara möjligt. Och om jag vid ett sådant tillfälle faktiskt ber om hjälp- ja då vill jag ha hjälp.
Karin bygger undervisning 