Ett elevråd- del 2

Ett elevråd- ett läsår senare

Under höstterminen startade Glömstaskolans elevråd sitt arbete.

Vi har träffats två gånger i månaden i olika konstellationer. Oftast har vi träffats i vårt egna rum på plan fyra. Alla med sin lärplatta redon för uppdrag. Årskurs 1 till 7. I början var det vuxen som höll i mötet och skrev protokoll. Allt eftersom möte lades till möte så började eleverna själva hålla i och skriva protokoll på mötet.

I rummet när mötet är i gång har vi tre förhållningssätt att anpassa oss till:

  • begär ordet om du vill prata
  • ordförande ger ordet till den som vill tala
  • alla får prata till punkt

Läsårets sista uppdrag för elevrådsrepresentanterna blev att göra en utvärdering med sina hemvister.

  • berätta om två saker som varit bra med elevrådsarbetet.
  • berätta om två saker du saknat med elevrådsarbetet.

Med dessa redo ska vi sedan sätta oss ner och göra en plan inför nästa läsår. Viktigt på riktigt, utvärdera och göra en plan inför kommande år.

Vad har vi då gjort under året?

Skolansregel- Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra från första mötet så gick vi ut  och markerade att det här elevrådet jobbar på riktigt. Skolans regel utvärderades och presenterades för vår rektor. Hur fungerar regeln i skolans olika lokaler?

Diskrimineringsgrunderna- Elevrådet arbetar med #metoo. Representanterna i elevrådet lärde sig själva och undervisade sina hemvister om vad diskriminering är och vilka de 7 diskrimineringsgrunderna är. Alla hemvister dekorerades med informativa affischer som tillsammans skapade en regnbåge.

Inför Nobeldagen så gjorde elevrådet sitt första framträdande och berättade för hela skolan om sitt arbete. Framträdandet blev bejublat och alla fick äntligen se vilka deras representanter var.

Med det nya året så förberedde elevrådet och skolan sig på att uppmärksamma Förintelsensminnesdag. Oavsett ålder så uppmärksammade alla dagen. De yngre läste boken Mr Peabodys äpplen och de äldre läste Sofia Z-4515. Alla fick möjlighet att prata om vilket ansvar det kommer med vår frihet att fritt få uttrycka våra tankar.

När januari var över så siktade vi in oss mot nästa stora händelse World childrens prize. Barnkonventionen i fokus och ett arbete om våra rättigheter. Arbetet med priset riktar sig mot elever från 10 år. World childrens prize organisationen var tydlig arbetet med de nominerade är något som är mer lämpligt för de äldre eleverna. Historierna som följer när vi lär oss om de nominerade är fulla med berättelser som kan vara hemskt att höra och svåra att förstå. Precis som med arbetet kring Förintelsens Minnesdag så gjorde vi istället ett delat arbete, ett för de yngre och ett för de äldre. Vi vill inte missa en chans att som hel skola arbeta med något som ger oss en samhörighet men även tillfälle att tillsammans uppmärksamma Barnkonventionen. De yngre jobbade med artikeln Varje barn har rätt till utbildning. Vackra solar tillverkades, vad har du lärt dig i skolan?

De äldre eleverna arbetade med tidningen The Globe, lärde om de nominerade. Gjorde övningar om priset och förberedde sig för att lägga sin röst. Här ville vi även ta tillfälle att lära och visa alla som skulle få rösta hur en omröstning i ett demokratiskt land ska gå till. Vi ordnade med röstlängder, valkontrollanter, rösträknare, privata bås där valdeltagarna kunde bestämma sin röst.

Vi som elevråd ska naturligtvis jobba med aktuella frågor som kommer upp på de olika hemvistråden men vi vill även vara de som sätter agendan och för arbetet framåt. För det så behövs en plan. I dagsläget är det ett oskrivet blad vad nästa års Elevrådsarbete kommer att innehålla. Vi väntar med spänning på utvärderingen och sätter oss därefter och gör en plan. Vad ska nästa års elevrådsarbete innehålla?

Ett elevråd- del 1

Ett mail kom till min inbox. Vår nystartade skola behöver ha ett elevråd. Instruktionen lyder det ska vara viktigt på riktigt -kan du tänka dig arbeta med det?

Viktigt på riktigt och med en nystartad skola så kan jag även tänka nytt för traditioner håller ju på att skapas.

Hur tänker du om kring något som måste vara? Finns överallt. Har ett tydligt demokrati uppdrag. Våra elever precis som alla medborgare ska ha inflytande över sin arbetsplats. Min erfarenheter av elevråd är att de fungerar sisådär. Ofta blir de ett forum för klagomål på mat och orättvisor på rasten. Ibland kanske de äldre eleverna ordnar ett disco för de yngre.

Med erfarenhet som skolledare och lärare vet jag att en skola har många måsten. Nytänkande eller inte en verksamhetsplan måste finnas. En plan mot diskriminering och kränkande behandling behöver utvärderas. Arbetsmiljön ska analyseras, en plan ska upprättas. Tunga måsten som blir ofta förpassade till slutet av terminen.

Elevrådet då, ska inte det vara del av dessa måsten. Är det är här vårt fokus ska ligga? Viktigt på riktigt. Vi ska utvärdera skolans regel, inte i all hast utan ordentligt och med framförhållning. Eleverna ska bära uppgiften. Värdegrunden ska utvärderas och bäras av elevrådsrepresentanterna.

Jag skicka ett svar. Jovisst kan jag ta uppdraget. Men ska jag göra det så vill jag att vi får arbeta på riktigt och inte bli ett forum för klagomål och felanmälan. Min rektor skrattade gott åt mina farhågor och uppmuntrande min idé med svaret: -Ibland är det lättare att definiera något när du berättar vad det inte är. 

Elevrådet ska bli viktigt på riktigt. Vi ska göra det en skola måste göra men vi ska göra det på vårt sätt. Vi ska inte vara ett forum för felanmälan eller klagomål. Istället ska vi lära eleverna var frågorna hör hemma. Inte blir lampan på toaletten utbytt för att det diskuteras i elevrådet? Pizza serveras inte oftare för att diskussionen förs i elevrådet. Troligare är att lampan byts och pizzan  serveras om vaktmästare och kökschef tillfrågas. Uppdrag ett blir att lära var frågor hör hemma.

Elevrådet ska vara ett forum där frågor som berör alla ventileras. Här ska skolans värdegrund diskuteras. De vuxna ska hjälpa eleverna att lyckas i uppdraget. Eleverna ska bli stärkta i sin möjlighet att påverka skolan och varandra. Skolan ska få ett forum där eleverna jobbar med frågor för skolan som är viktiga för skolan på riktigt.

Att genomföra ett läsår 2018- religion

Tid för religion.

Förra året tog vi etiken. Inte ett helt bra val så här i efterhand. Etik är svårt och något jag alltid tyckt passa bra för årskurs nio. Tanken har ofta landat mer hos de äldsta eleverna. I år fick det således bli de tre monoteistiska religionerna.

Vi började momentet med att se till oss själva.

Vilken tro och tradition är jag själv uppvuxen i? Märks min tro eller livsåskådning i vardagen? Har vi i familjen en tro överhuvudtaget? Ett moment där jag verkligen lärt känna mina elever på ett helt nytt sätt.

Plötsligt kryper det fram massa religiösa symboler och föremål som finns i deras absoluta närhet hela skolvardagen. Men utan diskussionen eller frågan så har jag inte fått span på dem.

Ur plånböcker plockas det fram helgonbilder och koranverser, halsband med symboler visas och historier om släktingar och deras religiösa attribut berättas.

Själv berättar jag alltid om min mormor som i hatt, ny inköpt för varje säsong, gick till kyrkan varje söndag. Historien om min mammas barndoms påskfirande när syskonen på långfredagen skulle bara vara och absolut inte leka eller knappt låta får alltid elevernas fulla uppmärksamhet.

Ortodoxa, katoliker och protestanter alla i ett klassrum, shia och sunni samt personer av judisk tradition. Vissa kommer från det forna östblocketoch har helt vuxit upp utan religiös anknytning. En del upplever religion i vardagen och andra hävdar bestämt att de inte alls är troende och inte heller påverkad av någon religion.

Judendom blev därefter ingången. Grundläggande genomgång och frågor att besvara.

Madonna fick följa oss in i introduktionen av kristendomen. Hennes fantastiska liveshower är fyllda med religiösa detaljer. Diskussion om symboler, klädsel och tro tar vid.

Hur påverkar religion politiken och vardagen i samhället?

Leonard Cohen i Pentatonix tolkning får inleda diskussionen.Halleluja vad betyder det egentligen? Vilket språk talas? Finns det likande uttryck även inom islam? Skolvardag och religiöst språk blandas i diskussionen. Vad är det vi egentligen säger när vi till vardags säger Walla? Vad är det vi egentligen menar när vi säger- vid gud jag svär?

Därefter tog introduktionen av islam vid. Här kom det upp massa nyheter även för mig.  Eleverna visade i diskussionerna upp tydliga skillnader i tolkningar och praxis av islam beroende av landursprung och traditionstolkning. Har tidigare aldrig upplevt eller kanske inte helt enkelt haft så många elever av båda grenarna inom islam i samma klass.

I klassrummet tar olika tolkningar och upplevelser av religionen vid.

Så här gör vi och så här gör vi. Oerhört lärorikt för mig. Visste inte att det fanns så stora skillnader inom de olika traditionerna. Lär mig allteftersom momentet pågår att se skillnader och ställa bättre frågor för att förstå och lära av samtalet kring islams olikheter som eleverna ser det.

Madonna får åter komma in och via en dans illustrera judendomen, kristendom och islam.

De vill vara tillsammans och förstå varandra genom historien men ändå så går det inte att riktigt leva tillsammans, analyseraren elev helt brilliant dansinslaget och kopplar till religionernas historiaoch nutid.

Diskussioner tar vid och vi ser till världshistorien och dagsläget. Korstågen, konflikten på Nordirland, förintelsen och Israel/Palestina konflikten avhandlas. Konflikter med religionen i förgrunden. 

Är det religionen som startat konflikten eller de politiska ambitionerna?

En övning om olika religiösa föremål ger ett oväntat lyft i diskussionen.

I min röda, ofta återkommande, lacklåda har jag flera olika religiösa föremål. Ett krucifix, en liten bönematta, en kippa, radband och flera andra föremål. Klassen delades in i mindre grupper och alla fick ett föremål och ett tomt pappersark.  

På tavlan skrev jag instruktionen. Vilket föremål fick ni? På vilket sätt är föremålet viktigt för en person som praktiserar religionen? Hur påverkar föremålet samhället som individen lever i? Hur har föremålet påverkat historien?

Fantastiska diskussionen och massa nya infallsvinklar att sätta upp i klassrummet när eleverna berättade vad de kommit fram till.

Ett etikmoment avlöste därefter arbetet med de monoteistiska religionerna. Det politiska läget fick bidra med uppgiften.

Ska vi låta den forna IS krigarnas barn få komma tillbaka till Sverige eller Europa?

Hur ska länderna tänka kring deras barn? En artikel läses och de olika frågeställningar användes. Vad säger en sinnelagsetiker i frågan och vad säger en pliktetiker?

Momentet knyts ihop med ett nationellt prov.Har klippt och klistrat i de gamla prov som finns.Jag får underlag och eleverna får se vad som förväntas av dem om exakt ett år.

Det jag uppskattar mest i proven är frågornas formuleringar. Innehållet från undervisningen är den samma men genom proven så lyfts kunskaperna in i andra sammanhang och ger eleverna en del att bita i samtidigt som jag får stöd i bedömningen.

Det här var ett arbetsmoment där det kändes knepigt att betygsätta. Många elever visade väldigt personliga och privata sidor hos sig själv. Jag lärde mig massa nytt av eleverna och tillslut ska allt summeras.

Momentet avklarat- siktet ställs nu in mot geografi som får avsluta terminen.

Eleverna utvärderar min undervisning

Egentligen var det tänkt att vara en övning om hur en sammanfattning kan se ut och vilka detaljer som är relevant eller inte.

Hade precis suttit och läst 60 stycken texter om olika uppfinnare och deras bidrag till historien. Många hade skrivit detaljerade redogörelser kring uppfinnarnas föräldrar och syskon samt eventuella barnsjukdomar.

Flera hade ägnat lite detalj och skrivutrymme åt själva uppfinningen och dess konsekvenser för eftervärlden. Även fast det var själva instruktionen och uppgiften i grunden. Jag fick lära mig att Alfred Nobels pappa hette Immanuel och hur länge Gallileo Galilei gått i skolan.

Det fick mig att dels vilja gå igenom vad som är relevant för en sammanfattning. Samtidigt ville jag även försöka hitta ett neutralt ämne som alla kunde relatera till för att förtydliga poängen.

Ämnet föll precis innan lektionen skulle starta på en typisk lektion med Karin. Förhoppningsvis ett neutralt ämnesval och definitivt något som alla i rummet kunde relatera till.

Syftet med ämnesvalet var att se om någon av dem började säga saker om mina föräldrar och barn eller om de helt enkelt skulle fokusera på det vi har gemensamt nämligen de lektioner vi har tillsammans.

Som du säkert redan förstår så gick lektionen mot ett helt annat håll och gav nog mig mer än eleverna.

Hur är en typisk lektion med Karin?

Jag har mellan sju och åtta klocktimmar i veckan med varje elev. Det är många uppstarter och avslutningar på en veckan. Flera genomgångar och oändliga möten som avhandlar stort och smått. Själv har jag en tydligt tanke hur det går och vart vi är på väg. Men vad tycker mina elever egentligen.

Det första som de till min stora glädje sa i båda grupperna var lugn. På dina lektioner finns ett lugn. Det här är något jag alltid har som högsta prioritet på mina lektioner och jag blev så innerligt glad när eleverna själva sa just de orden.

Sedan kom de att lägga tid på mina genomgångar. De gillar att jag ritar på tavlan när det är genomgång. Jag gör tankekartor och de kompletterar sina tankekartor med anteckningar. En elev kostade till och med på sig att säga att;

”- Du har de bästa genomgångarna!”

Vidare lyfte de fram att man som elev förväntas anteckna på lektionerna.

Musiken som alltid inleder lektionspassen lyftes fram. Varken som ris eller ros utan något som alltid är närvarande.

”Du tävlar aldrig om talutrymmet”, sa en elev.

Det är sant.  Något jag även själv jobbar med hela tiden. Försöker lära mig själv att inte gå vägen att höja rösten för att få gruppen tyst utan istället under tystnad och med tydligt kroppsspråk vänta in. Fungerar väldigt bra bara jag inte blir ivrig och vill komma igång innan lugnet lagt sig.

Slutligen så tog de även upp kring var och när man får mest hjälp när bearbetningsdelen av lektionen är i gång. Vill man ha när och mycket hjälp så ska man vara i huvudklassrummet och vill man själv driva sitt arbete så sitter man i grupprummen.

”Du får mer hjälp i klassrummet.”

Eftersom det var sammanfattningar vi skulle träna så drog jag kopplingen till min pappaeftersom så många omnämnt Alfred Nobles pappa. Står det något om Karins pappa på  den här sammanfattningen? Vissa elever såg på mig som om jag för en stund tappat förståndet. ”- Varför skulle det stå om Karins pappa på tavlan?”

Sen förklarade jag och vissa elever drog på smilbanden och kände igen sig själva i sina texter. Viss information är ju helt irrelevant i en sammanfattning.

Vad har Karins pappa med en lektion i skolan att göra?

Tror tanken om vad en sammanfattning ska och inte ska innehålla landade. Det jag tog med mig från lektionen var inte så mycket kring sammanfattningar utan vad eleverna sa om en typisk lektion med Karin. Det hela gjorde mig varm inombords.

Det jag lägger stor vikt vid som viktigt i undervisningen var det som även eleverna observerat som något som oftast finns med på lektionen.

Ett bra pass och en riktigt bra lärdom! Som ett stort fång blommor av tankar att bära med mig i verktygslådan.

När börjar lektionen egentligen?

Ett nytt verktygjag lagt i min kunskapslåda bara de senaste året är vetskapen om vikten av när en lektion verkligen börjar för mina elever.

Klockan har jag kunnat länge det är inte det. Schemat för terminen brukar mirakulöst lägga sig som en mental tatuering snabbt.

Den stora utmaningen och något som jag först de senaste året förstått vikten av är när jag behöver börja förbereda olika elever inför ett lektionspass?

Just nu jobbar jag med en dynamiska grupp. De flesta har bytt skola många gånger alla av olika anledningar. Vissa har precis flyttat till Sverige och andra har bott här hela sitt liv. Blandningen är total och behovet av anpassningar många.

Det här har verkligen fått mig att tänka på det här med när lektionen verkligen startar. En framgångsfaktorer i min undervisning med den här gruppen har varit just det.

När börjar lektionen för olika individer i gruppen? När behöver de veta vilka förväntningar som passet har på dem? När måste jag börja förbereda de olika eleverna på lektionspasset?

Att som lärare verkligen veta när lektionen börjar är något som gett mig många stunder av funderingar. Jag har verkligen förstått att det är centralt för att få den undervisning som mina elever och jag förtjänar. Består gruppen, som alla gör, av elever med särskilda behov eller om gruppen, som i min skolverklighet just nu,  består av individer som bytt skolmiljö väldigt många gånger så behöver jag som pedagog tänka till några extra gånger. 

Vissa lektionsmomentbehöver jag förbereda elevernapå i månader innan de faktiskt ska ske. Ibland är det en särskilt viktigt föreläsning, en utflykt eller ett nytt ämnesområde. Andra lektioner börjar på lunchen,timmen innan lektionspasset verkligen ska börja eller vid God morgon-stunden. Ett förberedande samtal om vad som ska ske efter lunch eller senare under dagen. Vissa förberedelser pågår och görs ständigt. Några lektioner börjar precis på klockslaget när schemat säger att nu är det dags. Här är det jag som ledare av passet som måste tänka till.Mina elever som får anpassningen kanske märker att det sker eller kanske inte. Jag märker att detger resultat och att eleverna lyckas.

Hur förbereder jag mina olika elever bäst så vi alla får den lektion vi behöver för att nå så långt vi bara kan med våra studier?

Vissa elever söker jag fortfarande dagligen upp.  Andra får numera bara en blick och en nick till bekräftelse. En tredje grupp finner trygghet i mina instruktionerpå tavlan och den fjärdegruppen som är majoriteten kommer in på lektion sätter sig och är redo. 

Lektion är lektion är det något att fundera på? tänker de troligen.

När börjar lektionen för olika individer i gruppen? När behöver de veta vilka förväntningar som passet har på dem? När måste jag börja förbereda de olika eleverna på lektionspasset?

En oerhört värdefull kunskapsom jag är förvånad över att jag inte reflekteraröver tidigare.

Vad är det med er lärare?

Vad är det med er lärare och instruktioner?Frågade min skolans teknikansvarige mig här om dagen. Skolan hade fått en ny skrivare jag hade följt instruktionerna och tyckt att jag har lagt till skrivaren. Så var så klart inte fallet.  Jag hade bara gjort hälften av vad jag skulle. 

Vad är det med er lärare och instruktioner? Fick jag till fråga. Helt plötsligt var jag intemänsklig längre utan reducerad till en kollektiv titel

Efter det har jag inte släppt den tanken. Ja, vad är det med oss lärare och instruktioner till nya tekniska apparater?

Kan det vara så att vi mänskliga? 

Ibland känns det som vi ska vara de där tiokamparna som bemästrar precis allt. Relationer, hög akademisk nivå kunskapsmässigt,  tekniskt innovativa samt ständigt uppdaterade, psykologer, kuratorer, rastvärdsproffs, goda skribenter, inneha en fantastisk minneskapacitet som lär sig minst 100 nya namn på 5 arbetsdagar, kunna alla länder i världen samt respektive lands kungalängd,  hantera andra människors humörsvängningar, ständigt behålla lugnet, ha en god analytisk förmåga och en överblick på läget som motsvarer en lejonhona som spanar över savannen

Självklart ska vi även kunna installera nya skrivare och svara på 3- 400 frågor om samma sak varje dag. Snabbt kopiera, på en ständigt havererande kopiator, 30 exemplar av en uppgift när eleverna går på rast. Allt gärna samtidigt.

Ibland så kan det vara så att jag är helt enkelt inte lägger tid på att installera den där skrivaren eller starta om min dator.

 Jag är inte bäst på allt och det står jag för. Nya appar, uppdatering av mjukvara och en felande kopiator stressa mig varje gång. 

Jag trycker hårt och många gånger på knapparna så de nära brister av min ilska. 


Att däremot för 20:e gången förklara en övningtrots att den står på tavlan eller visa förståelse för att papperet eller pennanbara försvann, det fixar jag nästan varje gång.

Så är det med oss lärare.

EU val i maj, dags att förbereda undervisningen

Demokrati och talet får blir orden som är i centrum i det här temat. Siktet är inställt på skolvalet till Europa parlamentet men fokuset kommer att bli kring orsakerna till varför unionen först startade och hur vi idag hittar resultatet av dess arbete i vår vardag. Området är lite nytt och ovant måste jag erkänna. Det är fem år sedan det senaste valet.

Då som nu är det alldeles för få som har faktiska kunskaper om den europeiska unionen och hur unionens beslut påverkar vår vardag. I år känner jag mig mer förberedd än någonsin. Men hur ska jag lägga upp undervisningen?

Startdagen för momentet var på Förintelsens minnesdagden 27/1. Vi har läst om världskrigen och hört om Förintelsen. Det är nu tid att lära om följderna och lärdomarna som tagit fram till idag. Eleverna ska nu få fördjupa sig i den Europeiska unionen.

Som lärare i den samhällsorienterande ämnena så har jag undervisat  en hel del samhällskunskap det här läsåret. Det utdragna dramat kring riksdagsvalet i Sverige fick ta mycket tid. Eftersom läroplanen är fylld av andra kunskapskrav att klara av så kommer svenskan få bli forumet för det här arbetet. Visst bockar vi av en hel del av det centrala innehållet från samhällskunskapen men det är de förmågorna som läroplanen beskriver i svenska som jag kommer att fokusera på. Eleverna ska göra en informationskampanj.

Efter arbete om världskrigen och Förintelsen fortsatte vi projektet med att besöka Jelena Drenjanin som sitter i Regionkommitten och Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter och bevakar vår skolkommuns intresse i unionens arbete. Där fick vi grundläggande kunskaper om vad EU är och hur besluten som tas i Bryssel påverkar vår vardag.

Tillsammans ska eleverna därefter i ett projektdär talet och demokrati är i fokus besöka våra yngre årskurser och en annan skola. Där ska de lära dem om EU och det stundade valet till Europa parlamentet.  Tänker att det inte blir lika pirrigt om det är personer som är yngre och som faktiskt är helt hänförda över att någon läser med flyt, dessutom skriver prydligt och har kunskaper om något som är lite främmande.  Att interagera med någon som är yngre och lära sig anpassa språket för de som kan mindre än en själv. Det blir en bra väg att gå för att förbereda en presentation och förtydliga med förklaringar och talande bilder.

Enskilt kommer eleverna att skriva texter. En insändare om ett för unionen aktuellt ämne och en krönika över EU närvaro i vår vardag. Tittar jag i det ofantliga utbud av materialsom finns att tillgång så bör den här uppgiften inte blir svår att finna inspiration för någon. Från onlinespelare till fiskeentusiaster via unga schackspelare i skolan. Alla har eget material att tillgång för sitt skrivande.

Vad är den Europeiska unionen? Vad vinner jag som medborgare i EU på samarbetet? Hur märks unionens beslut i min vardag? Vad gör EU för mig?

Riksdagens hemsidaoch på den Europeiska Unionensegna hemsida hittar jag massa material och information att använda. Anpassade till skolungdomar, tillgängliga på många språk och granskade av proffs. Gratis att beställa eller ladda ner glädjer även rektor och intendent.

I mitten av maj kommer vi delta i skolval2019.

Än så länge är det mesta ett oskrivet blad men eleverna vet att det kommer. Eleverna i årskurs 8 får lära om den europeiska unionen samtidig som de lär sig att tala inför andra. De yngre eleverna får lära om EU. Skolan får en informationshörna inför det stundande valet. Alla kan besöka utställningen, stor som liten, för att lära om EU och det stundande valet. EU och valet som för många är främmande men ändå påverkar vår vardag så otroligt mycket.

Känns som det här kan bli bra.

Att ge tillbaka ett prov


Eleverna har slutfört ett moment. För ett par veckor sedan hade vi ett stort prov. Jag har samlat ihop allt underlag, gjort min bedömning och eleverna behöver få veta vad den samlade resultatet blev.

Jag är förtjust i matriser. Kryssar i de olika förmågorna allt eftersom momentet fortgår.  När arbetet sedan är helt klart så får eleven tillbaka en i fylld matris. Känns bra att ge dem något fysiskt och eleven i sin tur, den som tar sig tiden, har även en möjlighet att beskåda hur det gått och se vad som saknades för att få ett eventuellt högre betyg. Frågan är nu ;

Vilken är den rätta tiden att ge tillbaka arbetet?

Som lärare är jag klar med momentet. Jag har rättat, bedömt, planerat nästa projekt och är troligen mitt uppe i alla förberedelser som projektets genomförande innebär. Samtidigt är rättningen av det gamla momentet klart. Eleverna måste få veta hur det gick och arbeta vidare ifrån det. När är det bästa att lämna tillbaka?

Jag är fast övertygad om att den bästa stunden för återlämning är precis vid lunch eller dagens slut.

Har märkt genom åren att det här inte är något som alla mina kollegor tyckt vara viktigt eller kanske ens funderat på.

Om jag lämnar tillbaka resultatet vid lunch eller än bättre dagens slut, gärna en fredag, så påverkar inte jag nästa lektion ifall resultatet inte blev vad eleverna hade trott. Skulle eleven bli upprörd så ger jag denne en buffert i tid där den får tycka illa om resultatet eller säkert ibland även mig för jag rättat dåligt eller gjort ett dåligt jobb i undervisningen.

Jo, det är inte helt ovanligt att den första spontana tanken för mina tonåringar bli just så. Karin har gjort något tokigt eller dumt. Inte är det jag, det vill säga eleven, som kanske borde använt sin tid bättre eller utmanat sig själv mer under momentets gång.

Att lämnat tillbaka prov och resultat vid lunch eller vid dagens sista lektion ger även eleven bra möjlighet att få en stund för sig själv med mig för att ställa frågor. Jag får även tid att prata med de jag behöver. Vissa kanske behöver komplettera. Andra har överraskat storslaget i sin utveckling under momentet och behöver få en egen stund för beröm.

Delar alltid ut proven eller resultaten vid lektionens sista minut.En efter en får gå fram och hämta sitt prov och därefter lämna rummet för att söka upp den plats de själva vill för att se på sitt resultat. Det här ger även mig en bra möjlighet att behålla den eller de jag vill ha en stund för mig själv genom att spara deras prov till sist. I ett tomt klassrum kan jag och eleven prata om resultatet eller bestämma när kompletteringen ska göras.

Vissa kollegor genom åren har gett eleverna resultaten direkt på morgonen innan min lektion börjat. Det här har gett svallvågor på min lektion. Eventuellt missnöje och frustration har spillt över på min genomgångochlugnet jag alltidsträvar efter på mina lektioner har uteblivit. Inte sällan har jag i stunden tyst förbannat kollegan som gjort något så illa genomtänkt som att lämna tillbaka ett resultat i början av dagen.

Samtidigt förstår jag kollegans perspektiv, den är ju klar med sitt. Den vill bara att eleverna ska få resultatet så de därefter kan jobba vidare.

Frågan här är vad som är bästa för eleven i de här lägena?

Jag är övertygad om min sak. Hur tänker du?

Uppdrag i yttre tjänst vänligen håll avståndet!

Jag åker ofta på utflykt med mina elever. Oftast går det hur bra som helst. Men ibland händer det saker och jag önskade att jag på något sätt kunde signalera till omvärlden;

–  Nu är jag i tjänst. Håll avstånd. Jag har befälet och gör bara exakt som jag säger.

Mina elever går på högstadiet och många har vuxit sig så stora att de nog kan tas för myndiga personer. Men under skoltid är de mina elever och de regler vi har i skolan gäller ju även när vi är på utflykt.

När vi lämnar skolbyggnaden under skoldagen är jag inte längre vilken civilperson som helt. Jag är i tjänst och tar kommandot i den miljön jag nu må befinna mig i. Precis som en polis klädd i civila yrkeskläder sätter på sig en uniformskeps vid akut situation eller en brandman tar kommandot vid en nödsituation. Så gör även jag när jag är i tjänst. Varje rum eller miljö vi besöker blir min arbetsplats.

I de här lägena vore det skönt att på något sätt kunna visa för omvärlden att det här är en person i tjänst som du möter.  Det finns ju aldrig några tvivel om vad en parkeringsvakt eller lokalvårdare har för uppdrag. Men i vissa delar av min tjänstgöring så väcker jag nog en del frågor hos de som befinner sig i min närhet.

Kanske kan jag uppfattas som en gränslös person som ropar ut kommandon i tunnelbanan eller som senast går in på NKs parfymavdelning och höjer rösten.

Vi skulle besöka NK julskyltning som finns på varuhusets utsida. Min kollega sa tydligt till våra elever; – Titta nu på julskyltningen här ute.Några elever tolkade kollegans ord som; – Gå in i varuhuset till NKs parfymavdelning och lukta på alla de goda dofterna. Varav ett helt gäng elever helt enkelt hängde på in i varuhuset.

Hade aldrig trott att jag skulle stormain på just det varuhuset för att höja rösten till 30 ungdomar som hört något som aldrig uttalats. 

Men där jag befinner mig med mina elever där är jag i tjänst. Ingen sätter upp fötterna på pendeltågets sittdynor när de åker med mig. De får sig en tillsägelser. En pendeltågsvagn är lång och de som sitter längst bak i tåget kan omöjligt veta att ungdomarna som blir tillsagda är del av en grupp. 

-Jag undrar så vad de vi möter tänker?

Vi många tillfällen har jag önskat att jag  likt polisen hade en keps som jag sa- Lärare i yttre tjänst. 

Vill ju inte att någon ska tro att personen som plötsligt dyker upp och tar befälet i rummet är någon som kanske egentligen borde vara inlagd för observation för att den kan vara en fara för allmänheten.

För oss som är i yrket och har ett tränat öga så ser vi snabbt vilka som är i tjänst och vilka som är civila. Under samma utflykt som vid ovannämnda NK incidenten så besökte vi även Gamla stans julmarknad. Jag hade informerat mina elever att vi skulle samlas på trappan till Nobelmuseet och om de ville något innan samling så skulle en av oss vuxna finnas där under hela besökte. Ståendes där på trappan, inte helt olikt en av de vakter som bevakar Slottet eller SÄPO vakter som finns i vid statsministerns sida, hade jag god sikt över torget och eleverna. Såg där i vimlet en gammal studiekamrat. På hennes blick och medvetna gång så visste jag, trots att hon var helt ensam, att hon var där i tjänst.

– Hej hur går det? Är du här i jobbet?  frågar jag henne fast svaret var givet.             – Javisst, håller koll så alla är där de ska, blev svaret.

Inga fler ord behövde yttras. Hon fortsatt raskt sin medvetna gång. Min tankeläsning är att hon nog tyst förbannade alla som fanns där på marknadstorget som inte såg att hon var lärare och att de genast borde skingra sig och förstå det tysta kommandot:

– Uppdrag i yttre tjänst, vänligen håll avståndet!

När oddsen är emot situationen

Det finns stunder när jag går in i ett rum eller en situation och jag bara vet att oddsen är emot mig.

Vissa stunder och situationer bara vet jag som erfaren lärare att det här kan gå hursomhelst.

Det finns ingen planering att tillgång ingen manual att följa. Ingen didaktisk skrift eller pedagogisk teori kan rädda mig utan det är bara att kasta sig ut och hoppas på det bästa. För är jag där, en vuxen och ledare, i en given situation förväntas jag agera och vara professionell även fast jag vet att det här blir nog helt enkelt inte bra.

Minns tydligt för något år sedan när första snön hade kommit. Eleverna hade valt en mycket olämplig plats för sitt snöbollskrig. Någon från skolan behövde gå dit, det blev jag, för att få slut på snöbollskriget. Satte med nedsänkt huvud på mig jackan och gick med tunga steg mot platsen. Det här kan gå hursomhelst.

Var i ett annat liknande läge häromdagen, inomhus denna gång. Eleverna hade haft prov. Två timmar hade de suttit och skrivit om fysikens magiska värld. Fulla av fokus hade de suttit där minut efter minut, timme på timme. Kollegorna och jag hade vaktat som stolta lejoninnor över rummen. När provtiden var slut fick alla gå ut på en välförtjänt paus  i det vackra snölandskapet. Allt enligt plan och inga konstigheter. Men efter rasten…

En timme kvar till lunch. 60 hungriga och efter helgen- och prov- trötta årskurs åttor. Vad ska vi hitta på?

Efter ett snabbt kollegialt övervägande så bestämde vi två pass á 30 minuter för vardera grupp i svenska och matematik. En genomgång behövde hållas i matematik och i svenskan ville jag fortsätta högläsningen av vår gemensamma bok.

Eleverna väller in från rasten. De visar hur trötta de är, några pratar om hur hungriga de är och suckarna att det är en timme kvar till lunch är tydliga.

Gruppen kommer in i lektionssalen. Vissa lägger sig över bänkarna. Andra lutar sig långt bakåt på sin stol. En elev kommer fram och frågar trött:

– Vad ska vi göra?

– Tänkte läsa högt för er en halvtimme, svarar jag.

Eleven, kom ihåg att det här är årskurs åttor,  ger mig en innerlig kramoch riktigt kryper upp i min famn inför hela klassen.

– Tack Karin, tack.  Så skönt att bara lyssna.

Fokuset från övriga gruppen är inte på topp men jag tar till stoltricket.

Jag tar fram min pall som står längst fram i klassrummet. Flyttar den mot rummets mitt och bara sätter mig ner och tittar ut över gruppen.

En efter en tystnar och ordet blir mitt.

-Under andra världskriget fanns det soldater som frivilligt anmälde sig till tjänstgöring i uppdrag som de visste att de inte skulle komma levande ifrån, inledde jag passet. De kallades Kamikazepiloter. Efter det har vi fått begreppet kamiakaze-projekt. När ni nu kom in från rasten så tänkte jag precis så. Ni är trötta och hungriga efter att ha jobbat hårt i två timmar. Vi måste ha en timmes lektion till. Det här blir som ett kamiakaze-projekt för mig som lärare. Oddsen är emot mig att få lektionen att lyckas.

Eleverna lyssna på helspänn. Wow tänker jag tyst för mig själv. Det kanske går vägen.

– Ni behöver bara luta er tillbaka, fortsätter jag, eller lägga er över bänken och lyssna. Jag tänker läsa för er.

Den kramande eleven börjar få huvudmassage av bänkkamraten. Några lägger sig på golvet och andra kryper upp i de djupa fönstren.

Jag börjar läsa.

Förundrad och samtidigt fnittrigt glad inombords. Det lyckades. Hade verkligen inte trott att det här skulle bli ett stolt ögonblick värt att dokumentera, men det blev det.

%d bloggare gillar detta: