Vad är det med er lärare och instruktioner?Frågade min skolans teknikansvarige mig här om dagen. Skolan hade fått en ny skrivare jag hade följt instruktionerna och tyckt att jag har lagt till skrivaren. Så var så klart inte fallet. Jag hade bara gjort hälften av vad jag skulle.
Vad är det med er lärare och instruktioner? Fick jag till fråga. Helt plötsligt var jag intemänsklig längre utan reducerad till en kollektiv titel.
Efter det har jag inte släppt den tanken. Ja, vad är det med oss lärare och instruktioner till nya tekniska apparater?
Kan det vara så att vi mänskliga?
Ibland känns det som vi ska vara de där tiokamparna som bemästrar precis allt. Relationer, hög akademisk nivå kunskapsmässigt, tekniskt innovativa samt ständigt uppdaterade, psykologer, kuratorer, rastvärdsproffs, goda skribenter, inneha en fantastisk minneskapacitet som lär sig minst 100 nya namn på 5 arbetsdagar, kunna alla länder i världen samt respektive lands kungalängd, hantera andra människors humörsvängningar, ständigt behålla lugnet, ha en god analytisk förmåga och en överblick på läget som motsvarer en lejonhona som spanar över savannen.
Självklart ska vi även kunna installera nya skrivare och svara på 3- 400 frågor om samma sak varje dag. Snabbt kopiera, på en ständigt havererande kopiator, 30 exemplar av en uppgift när eleverna går på rast. Allt gärna samtidigt.
Ibland så kan det vara så att jag är helt enkelt inte lägger tid på att installera den där skrivaren eller starta om min dator.
Jag är inte bäst på allt och det står jag för. Nya appar, uppdatering av mjukvara och en felande kopiator stressa mig varje gång.
Jag trycker hårt och många gånger på knapparna så de nära brister av min ilska.
Att däremot för 20:e gången förklara en övningtrots att den står på tavlan eller visa förståelse för att papperet eller pennanbara försvann, det fixar jag nästan varje gång.
Karin bygger undervisning 