Vem skriker för de tysta?
Blev både glad och sorgsen i mitt pedagoghjärta när jag i veckan läste i Dagens nyheter om Jenny Tillander och Jenny Vidarsson pilotprojekt kring elever med svag teoretisk begåvning.
Glad att det uppmärksammas sorgsen att det är så tyst i våra vardagliga pedagogiska samtal om den här gruppen elever.
För visst känner vi pedagoger igen oss i det som läses. Vi har dem alla i våra klassrum. Elever som inte är det som är mest högljudda, inte är det som är borta särskilt mycket, inte är de som på något sätt avviker i sin skolnärvaro.
De är där på lektionen, pysslar på med sina uppgifter- dag ut och dag in försöker jobba på med det som de andra förväntas lära sig men det går liksom inte.
Kunskapen landar inte som för de andra. Det är svårt, det är klurigt, de får liksom inte ihop det.
Vi anpassar, begränsar, möjliggör på alla sätt och vis i undervisningen men trots det så är det för svårt.
Det periodiska systemet är och förblir helt obegripligt. Tid i historisk mening är oöverskådligt- en tidslinje förblir ett streck. Källkritik blir en ekvation som i sin mest avskalade form känns som på ett främmande språk. Att ta sig an en text och försöka hitta ett budskap går inte- en blomma är väl alltid en blomma- kan den vara något annat?
Läroplansord som grundläggande kunskaper om händelser, aktörer och förändringsprocesser under olika tidsperioder samt enkla resonemang om orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar samt enkla resonemang om kontinuitet och förändring utifrån några långa historiska linjer. Förblir oöverstigliga hinder när man helt enkelt inte förstår vad det egentligen är som ska förstås.
Sen kanske det är så att vissa inte är där, skriker för mycket eller kanske agerar våldsamt- ja då händer det ofta mer. Möten bokas- åtgärdsplaner utfärdas.
Men för de som jobbar på i det tysta men inte riktigt når dit de ska. Jovisst kan det bokas möten och visst uppmärksammar vi att det inte riktigt når hela vägen. Men vad kan vi ta till?
Där ligger läroplanen som ett oöverstigligt hinder. Att visa grundläggande läsförståelse eller föra enkla resonemang om innehållet i olika texter.
Det är för svårt. Det här blir en tyst grupp. Har du dessutom vårdnadshavare som själva upplevt samma sak. Vem ska då säga till?
För när skolarbetet ändå flyter på. Eleven är där, den gör vad den ska men når ändå inte hela vägen fram. Vad ska vi då hitta på?
Vem skriker för de tysta?
Karin bygger undervisning 