Konsten att gå in i ett rum

Att sätta ord på det som kan tyckas självklartär en given framgångsfaktor i min undervisning. Men att formulera för mina kollegor och elever hur man går in i ett rum och anpassar sin ljudnivå efter pågående arbete – hur gör jag det? Ska jag göra det?

Som jag tidigare skrivit om så har jag oerhört sociala elever. Varje morgon har de genomgående hälsningsritualer. De kramas, High five-as, axelkramas, kindpussas i det oändliga. Kommer någon sent börjarritualen om. Har någon varit sjuk hälsas det grundligare. De flesta förstår att det räcker en gång per dag. Andra gör det varje gång de ses. Några fortsätter gladeligen sina hälsningar vid sen ankomst även inne i lektionssalen under pågående genomgång. Det här är naturligtvis inte okej och har varit föremål för en del diskussion och frustration.

Att gå in i ett rum när arbete pågår hur gör man det?

Hur lätt är det att känna av stämningen i ett rum du går in i och sedan anpassar dig efter det?

Det här någonting jag måste sätta ord på och hjälpa mina elever med i undervisnings relaterade situationer. Både när de går in i ett klassrum men även när de lämnar ett rum och kommer in i ett annat sammanhang.

Kan ibland bli både arg och häpen över vissa elevers och även ibland kollegors totala oförmåga att känna av rummet de kommer in i.

-Karin jag ska bara hämta? Ligger min iPad här? Skulle du kunna komma en stund Karin?Frågorna och orsakerna till ankomsten i rummet är alltid många. Till de elever som sitter i rummet och upplever de jag upplever av att bli störd säger jag ofta: – Gör inte så, gå inte in i ett rum och börja prata högt utan att du känner av stämningen i rummet.

Hur gör vi vuxna?  Hur gör jag själv?

Ofta känner vi nog att de vi ska säga och göra är det viktigaste som finns och går naturligtvis före de elever som visar att de behöver hjälp, eller? Vilken ljudstyrka har vi när vi går in i rummet. Hur pratar vi? Vilka förebilder är vi. Kan inte säga om mig själv, det får andra göra, men ibland kommer jag på mig att tysta kollegor…

Det här är både lätt och svårt.

Gjorde själv en ordentlig blunder här om veckan. Full av energi gick jag en runda kring skolan för att påminna mina kollegor om att i sin tur påminna eleverna att det var elevråd. Kom in på en hemvist och hälsade med hög och tydlig stämma. Hej på er! En klok kollega var snabb och hystade ner mig. Du pratar väldigt högt Karin.  Som jag skämdes. Jag så många gånger bett kollegor och mina elever att vara tystare. 

Bad om ursäkt till kollegan. Tog datorn och började på det här inlägget.

Det är är ju riktigt svårt. Hur ska jag dels själv komma ihåg att känna in ett rum som jag går in i och hur ska jag lära både elever samt kollegor att det här är en oerhört viktig komponent i att skapa studiero i vardagen.

Hur ska vi göra när vi går in i ett rum?

Publicerad av fruboberg

Legitimerad grundskolelärare i de samhällsorienterande ämnena, förstelärare, Skolambassadör för EU, bloggare för Skolvärlden, bloggare för PedagogHuddinge samt bloggar på KarinByggerUndervisning.