Att titta på film

De är ofta de små förändringarna och de blygsamma upptäckterna som verkligen får undervisningen till en nivå upplever jag.

En sådan ändå relativt lite justering jag gjort är när jag numera visar film. Upptäckten är bara någon månad gammal men känns redan som en trogen följeslagare.

Är ju SO– lärare och har en hel del filmer som jag tycker kompletterar undervisningen väl och får förståelsen för det vi gör att fördjupas. Så många filmer och dokumentärer har det blivit genom åren. Både en fördjupning men även ett skönt avbrott i skoldagen när man faktiskt bara kan komma till en lektion och titta för att ta in ett innehåll.

Det här året har det däremot skett en förändring i filmtittandet. Något jag kommit att kalla filmmemory. Tidigare år har jag alltid haft samtal under filmen och diskussioner efteråt. Men det har aldrig riktigt lyft innehållet till den nivå jag önskat. Eleverna har ofta varit ganska blyga för att ventilera vad de tyckt och tänkt för de har nog undrat om de tänkt “rätt”.

När vi skulle se Forrest Gump under hösten så var det en hel del detaljer jag ville att de skulle leta efter och tänkte först att de skulle göra en tidslinje men inståg snabbt att det skulle bli för knepigt att hänga med. Då föll tanken instället på just ett memory.

Ett ark med rutor där jag skrivit ord och med kompletterande bild visat vad det var jag tyckte vi skulle samtala om efteråt. Självklart kan vi även lyfta andra ämnen och funderingar i filmen men eftersom det är jag som planerar undervisningen och verkligen vet vart den ska syfta mot så är det ju även mitt urval som ofta blir rådande när vi diskuterar.

Ett memory således där eleverna under filmens gång skulle leta efter ett 20 tal händelser. Händelser, ord, bilder som när de väl skedde skulle behandlas i memoryt. Vad hade Forrest Gump med John Lennon att göra?

Ganska snabbt märkte jag att fokuset på filmen blev större. Alla tittade efter “sina” bilder och händelser.

När vi efter första tittstunden skulle summera med ett samtal så märkte jag att diskussionen lyfte. Alla var ju redan insatta i innehållet. Eleverna visste vad vi skulle prata om. Eleverna var förberedda och för första gången så kände jag att samtalet runt filmen verkligen lyfte kvalitén och gick åt det hållet jag tänkte när jag förberedde momentet.

Nu har filmmemory blivit en återkommande följeslagare när vi tittar på just film. Dokumentären om Greta, filmen Niceville, Hotell Rwanda och And the band played on… har alla setts tillsammans med en färgglad lapp med rutor. Tycker mig märka en mycket mer aktiv diskussion efteråt och definitivt ett mer aktivt tittande.

Kommer helt klart fortsätta med det och vill även berätta för er som kanske också vill prova.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s